bete, var den mellan Lillehammer och Bergen, hvilken fullbordades for nägra dagar sedan. — kiskeguanosällskapets Direktör har i dessa dagar till Hamburg afsändt ett parti guano till ett värde af 16,000 spd. Från Utlandet. Två af de i Zurich afslutade traktaterna äro nu offentliggjorda. Den första är afslutad mellan Frankrike och Sardinien och handlar om Lombardiets öfverlåtande till denna senare mak. Den består af 5 artiklar, at hvilka isynnerhet den andra är af vigt, i det Sardinien i den förpligtar sig att upptylla alla de vilkor, under hvilka kejsar Frans Josef afstått sina rättigheter på Lombardiet till franske kejsarens fördel. Finansiella frågor hafva här den största betydelsen, och traktaten bestämmer att Sardinien skall öfvertaga 3, af Lombardiet-Venedigs enskilda skuld och ansvara för 40 mill. konventionsmynt af det år 1854 upptagna statslånet. En mängd detaljerade bestämmelser gifvas äfven om huru uppgörelsen skall gå för sig, och i 3:dje artikeln lofvar Frankrike att för Sardinien lätta uppfyllandet af dess pekuniära förpligtelser genom att för detsamma utlägga 40 mill. floriner mot 5 procents sardinska obligationer, ställda vill innehafvaren, till ett belopp af 100 mill. francs. Den 4:de artikeln bestämmer att Sardinien skall gifva Frankrike 60 mill. francs i ersättning för krigskostnaderna. Den andra traktaten är afslutad mellan Sardinien och Osterrike samt består af 23 artiklar; den förklarar att fred och vänskap råder mellan de båda makterna, och innehåller en mängd reglor för ordnandet af förhållandena under öfvergångsperioden, således i synnerhet angående ömsesidig utvexling at fångar, om de af Österrike afsatta embetsmännens rätt att förblifva i sin tjenst, om utrymmande af det område, hvilket ännu tillfölje af vapenhvilan hålles besatt m. m. Några utländska tidningar vilja veta att Österrikes betänkligheter med afseende på Buoncompagnis regentskap numera blifvit häfda, så att kongressinvitationen kunnat afgå till Paris. Andra tidningar omtala deremot att Österrike ännu ej gifvit sitt samtycke till kongressen, hvilket äfven är sannolikast. — Skall man tro en korrespondent från Florens till Times, så är Italiens sak att anse som förlorad sedan Garibaldi dragit sig tillbaka. Den Mellan-Italienska armå6en skildras såsom halft upplöst, och många Toskanska officerare skola redan oförbehållsamt hafva uttalat sig till förmån för det fördrifna furstehuset. Konung Viktor Emanuel säges äfven sjelf hafva tappat modet och vara så dystert och bittert stämd, att hans förtroligaste vänner ej ens våga närma sig honom. —Oaktadt denna skildring med säkerhet är öfverdrifven, synes dock sinnesstämningen i Italien vara mycket nedtryckt sedan prinsen af Carignan ej fick mottaga regentskapet och Garibaldi drog sig tillbaka. En proklamation, som den sistnämnde nyligen utfärdat, bär också pregel deraf, ty frihetshjelten uppmanar i densamma flera gånger sina vapenkamrater att icke låta modet falla tillfölje af hans afgång tillsvidare, utan förblifva på sina poster och fortsätta sina vapenöfningar, ty vapenstilleståndet skall blott blifva af kort varaktighet, och den gamla diplomatien synes ej böjd att uppfatta sakerna sådana de äro. — I Rom synes ställningen vara betänklig. Det skall vara förenadt med lifsfara att passera gatorna om aftonen, och det talas endast om mord och rån. Nattvakten och banditerna leverera ordentliga bataljer mot hvarandra och hafva understundom ganska många döde och sårade å omse sidor. — Påfven och Frankrike hafva afslutat en konvention om ömsesidigt gripande och utlevererande af förbrytare från de båda länderna. -— I Neapel skall det numera vara temligen lugnt, och förra underrättelserna om den oordning, som der skulle varit rådande, förklaras hafva varit mycket öfverdrifna. — Marockanarne hafva åtskilliga gånger angripit utanverket Serallo, men hvarje gång blifvit med betydlig förlust tillbakaslagna, Spaniorerna skola fäktat med utomordentlig tapperhet. Marskalk ODonnel, som ännu är qvar i Cadiz, har utfärdat en dagorder till armåeen, i hvilken han uppmanar den att visa sig värdig Drottningens och fäderneslandets förhoppningar, samt visa Europa att den spanske soldaten alltid är densamma som han varit, då det gällt att försvara fäderneslandets oberoende och hämnas tillfogad skymf. — Några utländska tidningar förmena att en ny strid om herraväldet i Orienten närmar sig, och att Ryssland