(Insändt). Om Göteborgs Stads indelning i territo. rialförsamlingar. Så har af ålder varit med Sven. .skarne, att de behöfva betänke. ,tid innan de öfvergifva sina tä .ders seder, och vilja öfvertygas ,om det bättre med förnuft. Den föreslagna reformen: (röteborgs stads indelning i territorwalförsamlingar, anses af månger önskvärd, af andra åter onyttig, ja skadlig. Det ä1 klart, att icke hvarje förändring kan vara en förbättring. Om förändringen här, en gång gjord, aldrig kan återtagas, är det så mycket angelägnare tillse att man ej bortbyter det bättre mot ett sämre, utan att enhvar, som på frågans lösning kan utöfva något inflytande, söker göra för sig klart icke allenast hvad man tror sig vinna, utan äfven hvad man törlorar. Insändaren tar sig häraf anledning hoppas, att Red. af Göteborgs-Posten, som, inseende frågans vigt, visat stadens innevånare den uppmärksamheten att i tidningen redogöra för hvad i ärendet förekommit, äfven skall villigt meddela hvad deremot kan vara att anmärka, om icke för annat, så på det att de. som söka genomdrifva reformen, må komma i tillfälle att skingra de farhågor som finnas eller kunna uppstå, och anhåller alltså vänligast om plats i tidningen fr följande anmärkningar, dem Ins. sökt att i största korthet sammanfatta. För att visa lämpligheten och önskvärdheten af Göteborgs stads indelning i territorialförsamlingar, hafva hrr kommitterade helt knapphändigt besv wvenne mot indelningen gjorda inkast samt i öfrig framhållit några olägenheter, dem Ins. dock icke håller för att vara så stora, att de kunna utgöra skäl för en så genomgripande förändring, som territorialindelningen. Vid den anmärkte olägenheten, att ingen gräns kan bestämmas för tillväxten af en församlings medlemmar, må eriuras, att någon gräns i detta atseende icke lämpligen lärer kunna bestämmas; ty om man äfven lyckas någorlunda jemnt fördela den nuvarande befolkningen på de föreslagne församlingarne, så skola dock i en icke så långt atlägsen framtid, da fråga uppstår om stadens utvidgning, röster höjas, som vilja hämma folkökningen i den ena församlingen på den andres bekostnad, och ett sådant tvistimne skulle väsendtligen hindra samhällets fortgående utveckling. Beträffande de öfrige anmärkte olägenheterna, vilja vi endast erinra, att församlingarnes område aldrig blifvit ökadt, utan är detsamma nu som vid deras törsta uppkomst; att för dem, som besöka kyrkan och presten, en kortare väg ej är hufvudsaken; att, med undantag för den lilla Hospitalsförsamlingen, som snarare är att hänföra till lands än till stadsförsamling, någon vägförkortning i allt ej kan inträffa, emedan afständet mellan kyrkorna, likasom mellan pastorernas boställen är jemförelsevis ringa; att det möjligen må hafva inträffat, att barn blifvit födde utan att inregistreras, äldre personer anträffats, som ej blifvit konfirmerade och personer aflidit utan att blifva utstrukne ur kyrkoböckerne, men att sådant kan hända i hvilken större församling som heldst, der man ej vill begagna biträde af lekmän, eller bestå några hundra riksdalers arfvode för att få husförhörslängden kompletterad; samt att farhågan, att Kongl. Maj:t skulle påbjuda en delning af Domkyrkoförsamlingen, antingen dess medlemmar ville eller ej, saknar stöd så väl i tidens som Konungens åsigter om kyrklig frihet. Hvad kommitterade anfört för att visa lämpligheten af reformen, är således icke af beskaffenhet att upphäfva hvarje tvifvel om dess nödvändighet. Ett annat sätt att ådagalägga behofvet af en förändring hade varit, att undersöka hvad inverkan den nuvarande indelningen af församlingarne, som under sekler fortfarit, haft på folkets sedlighet, moralitet och andliga utveckling, omständigheter, som väl i första rummet bordt tagas i betraktande vid en reform, sådan som den ifrågavarande. Det hade varit lätt att göra en jemförelse med någon annan större stad, t. ex. Stockholm, der territorialsystemet från äldre tider tillämpats, och sett till om sedlighet, enighet och allmän anda der vore bättre än här. Då en sådan jemörelse uteblifvit, må det tillåtas deraf sluta, att den ej skolat utfalla till territorialsystemets fördel. Kommitterade hafva lyckats finna naturliga gränslinier mellan de serskildte territorierna och tilldelat hvartdera ett visst jordstycke, men en församling består icke af jordstycken, utan af menniskor, och om emellan dem finnas några naturliga band, derpå synes man icke hafva tänkt. —-Då det i skriften talas om herde och hjord, så kan väl icke menas, att de får, som under en viss tid befinna sig på ett visst jordstycke, utgöra en hjord, och att när en del af dessa lemna den platsen och andra komma i stället, detta