Från Utlandet. Efter de sväfvande och hvarandra motsä gande ryktena om kongressen, torde man nu mera kunna antaga att inbjudningen till den samma utgått. Observer för d. 20 försäk rar att England ännu då ej hade mottagit nå gon inbjudan, men att diplomatiska under handlingar ifrigt pågingo. Detta bekräftas äf ven af Patrie, som yttrar samma dag, ati franska regeringen först d. 21 d:s skulle lå ta inbjudningen utgå till de neutrala stor makterna. Man torde således kunna förmoda att den nu kommit dessa tillhanda. Det skal således snart visa sig huruvida man inbjudi till densamma på grunder, som, synnerligast af England, kunna antagas. Den tvistiga och synnerligast för Sardinien obehagliga frågan om regentskapet : Mellan-Italien synes äfven vara löst till Viktor Emanuels fromma. Turinerkabinettet skall neml. aflåtit förklaringar till franska regeringen, hvilka göra Buoncompagnis regentskap möjligt. Ändamålet med detta skulle dock allenast vara ordningens upprätthållande; ty den definitiva regleringen af de italienska förhållandena skola förbehållas kongressen. Att Mellan-Italien, som gifvit sitt votum för regentskapet till Prins Carignan, ej skulle med tystnad förbigå att detta öfverflyttas på Buoncompagni, kunde man förutse. En deputation har äfven skickats till Turin, för att protestera deremot, men Viktor Emanuel mottog ej densamma: han hade ingen annan utväg än att förklara sig sjuk. Ett rykte har telegrafen medfört, att Viktor Emanuel skulle förklarat sig ämna nedlägga spiran; men så dant torde ännu fordra bekräftelse. Emellertid har Buoncompagni afrest till Parma och Modena, der han skulle dröja tillsvidare ett par dagar. Modena, Parma och Legationernas energiske diktator synes ej låta störa sig hvarken af grälet om regentskapet i Mellan-Italien eller om kongressen, utan arbetar oförtrutet för staternas anslutning till Sardinien genom införandet af lagstiftning och förvaltning efter piemontesiskt mönster. Det är uppenbart att Farinis sträfvanden gå ut på att gifva befolkningarne, synnerligast i Legationerna, smak på en liberal lagstiftning, och utså frihetsfrön, hvilka andra regeringar ej skola kunna upprycka. Det berättas att Bologna skall befästas på tidsenligt sätt och förändras