Riksdagen. Plena d. 16 November. Ridderskapet och Adelu. Auditören frih. M. Armfelt utsågs till ledamot i lag-utskottet och possessionaten N. 4. Wattrang till suppleant i ekouomiutskottet. — Till ledamot i talmanskonferensen efter f. d. statsrådet frih. Palmstjerna utsågs landshöfdingen O. I. Fahreus. — Hr ; Brakels i förra plenum bordlagda motion, att adelns elektorer skulle väljas omedelbart och icke genom bänkmän, remitterades till riddarhus-utskottet, sedan frih. R. Cederström anfört några anmärkningar deremot, och beslöt ståndet med 61 röster mot 37, att utskottet skulle förständigas att inom 3 veckor inkomma med betänkande derom. Motioner väcktes af: Grefve Adlersparre: 1. om alla biskops-embetens indragning, utom de i Hernösand, Upsala och Lund; 2. om en pensions-inrättning för resteståndet, grundad på de indragna biskopslönerna; bordlades. — Frih. v. Knorring, A. W., att fyllnadspensioner måtte anslås äfven åt de militärer, som tagit afsked före år 1858, hvilken motion förordades på det varmaste af hr E. W. Nordenfelt och remitterades till statsutskottet. — Frih. v. Sclucerin, C. J., 1. att alla småsedlar under 10 rdr indragas; att utländska myntsorter indragas till al pari-kurs; att aktie-egare skola få deltaga i banken till lika belopp, som rikets ständers del deri; att bankens styrelse skulle tillsättas till hältten af rikets ständer och till hälften af aktie-egarne, samt att regeringen skulle tillsätta ordförande; att privat-bankernes delegare skulle få förmånsrätt till aktieteckning; att bankens valuta skulle bestå af silfver och guld samt verkliga värdepapper; att banken skulle indelas i en girooch depositionsbank samt en låneoch vexel-bank; att endast sådana papper, som representera verkliga värden, skulle få belånas; att det statslån, som sannolikt komme att upptagas i och för jernvägarnes fortsättning, skulle öfverlemnas åt banken, som icke finge dermed öka sitt sedelförråd, och som deremot skulle tillhandahålla staten de nödiga medlen derför, samt att detta lån skulle tilltagas så stort, att det derjemte motsvarar den befintliga bankovinsten m. m., — 2. att bokförda skulder och handtverksräkningar icke måtte kunna lagligen indrifvas, om de äro öfver 1 månad gamla, bordlades. — Montgommerie, C. H., att småbrännerier skola undertryckas, och bränvinsbränning endast få bedrifvas i större brännerier; bordlades. — Hr Mentzer, att tullbestämmelserna för införsel af bränvin måste förändras, bränvins-utförsel befordras genom draw-bak, skatterna törhöjas för smärre brännerier, m. fl. förändringar i bränvins-lagstiftningen; remitterades till bevillnings-utskottet. — Frih. Creutz, S., om giftomanna-rättens upphäfvande; bordlades. — Hr Estenberg, att hos H. M. anhålla, att 1773 års instruktion för bibel-öfversättnings-kommissionen måtte revideras i öfverensstämmelse med tidens kraf; remitterades till ekonomi-utskottet. — Frih. Alströmer, J., 1. om förändring i bestämmelserna för prest-examen; 2. att hos K. M. anhålla, att en komite måtte tillsättas af allvarliga och sakkunniga män för att undersöka och söka undanrödja alla försök till mot kristendomen fiendtliga läror, som vid universiteten delgifvas ungdomen; bordlades. — Hr Ehrenhoff, angående åtskilliga förändringar i banko-reglementet. Presteståndet. Kyrkoherden Wennerströms motion, om utsättande af belöning för författandet af en lärobok i kristendomen för mindre barn, så affattad att utanläsningen derigenom inskränkes, remitterades till Ekonomi-utskottet, sedan biskop Björck, kontraktsp. Janzon, kyrkoh. Otterström och prosten Lindberg yttrat sig i samma syftning som motionären. Öfriga bordlagda motioner remitterades till vederbörliga utskott utan diskussion. — Derefter föredrogs grefve Anckarsvärds motion, om revision af unionsakten med Norge, hvarvid prof. Carlson yttrade, att en sådan åtgärd bör grundas på bestående fördrag samt att uppgifterna om förhållandet emellan Norges och Sverges bidrag böra närmare granskas. Tal trodde att belåtenheten med föreningen har ökats i Norge; men att ännu dock mycket återstår innan de båda folken hafva på önskeligt sätt närmat sig hvarandra. Flere försök hafva blifvit gjorda i detta afseende, af hvilka några blifvit antagna, men tvenne blefvo afslagna af Norges storthing, nemligen mellanrikslagen och transito-rätten, hvilket är att beklaga. En gemensam representation för båda rikena trodde han vara omöjlig, emedan begge äro sjelfständiga. Revisionen bör utgå från den grundsatsen att begge nationerna i förhållandet till utländska makter utgöra en politisk enhet; men i det inre bibehålla hvardera sin egendomliga skiljaktighet, samt att de begge rikenas förening hufvudsakligen afser inbördes hjelp och styrka uti yttre faror. — Riksarkivarien Nord