ället bygga sitt anfall mot mig, såsom den förhatliga Växelnndervisningsmethodens försvarare, på ordalagen i Göteborgs-Postens referat. Det förmenta misstag, mot hvilket H. T. drager i fält, har aldrig af mig blifvit begånget. Jag har sagt att det lilla, som i den s. k. Rudenschöldska methoden är godt och verklig method, är ett lån från den Bell-Lancasterska uppfinningen; men jag har just framhållit detta, såsom något ganska anmärkningsvärdt hos dem, som i allo uppträdt såsom Växelundervisningsskolornas bestämdaste motståndare. Hade Mag. Hedlund sjulf hedrat mitt föredrag sistl. Tisdag med sin närvaro, skulle det också svårligen fallit honom in att börja sin framställning med den i hans mun utnötta satsen, att Lankastermethoden är en i alla länder utdömd nödfallsutväg, da den del al mitt föredrag som egentligen rörde Folkskolan, hufvudsakligen innehöll en historisk utveckling af den betydelse Växelundervisningsmethoden haft och ännu har hos oss, så väl som i andra länder. Att jag är den ende inom Folkskolestyrelsen, som förfäktat Lankastermethoden må vara en sanning efter bokstafven, och jag lemnar åt Mag. Hedlund sjelf att afgöra, om det kan vara i sin ordning att här vidröra denna möjligen ganska ömtåliga punkt. Obefogadt är dock i alla händelser att derur draga den slutsatsen, att jag skulle vara den ende man inom denna styrelse, som sätter något värde på Växelundervisningsmethoden; viss som jag är, att denna icke or lorat terräng, under den tid af något mer ett år som man i vår stad haft tillfälle att jemföra de rivaliserande methoderna. Då omständigheterna icke medgilfva att här ingå i någon, annars skäligen lätt vederläggning, af hvad Mag. Hedlund i öfrigt anfört om de båda methoderna, får jag med anledning af klagomålet öfver saknaden af fri diskussion vid tillfället, göra Mag. Hedlund det förslaget att då det måste vara af vigt, att den maktpåliggande frågan om rätta sättet för folkskoleväsendets ordnande här på platsen bliv till slut afgjord, Mag. Hedlund ville i sin tidning framställa sina skäl för Rudensköldska och emot den s. k. Lankasterska methoden, då jag vill erbjuda mig att Tisdagen den 22 dennes, på samma ställe som sist, försöka en utredning af förhållandet. Härpå skall saken onekligen vinna, kanske mer än genom en fri diskussion. I afseende härpå skulle det för öfrigt vara roligt att veta, hvem som sednast skulle administrerat tillrättavisningen, ifall sådan frihet funnits vid detifrågavarande tillfället? Måhända har man tänkt derpå att, om menniskorna tiga, skola stenarna ropa. Fr. Th. Blomstrand.