Från Utlandet. Frågan huruvida England skall komma att deltaga i kongressen för italienska angelägenheternas ordnande är enligt senaste tidningarne ännu icke afgjord, och det tyckes att, oaktadt alla gjorda försäkringar, England dock står fast vid sitt beslut, att icke ingå i någon kongress, om ej det italienska folket erhåller rättighet, att sjelft bestämma öfver sitt öde. Om dessa hinder för kongressen skulle fortfara, så väntar man i Paris på, att en ministerkris skall inträffa i England, och de härom cirkulerande rykten tyckas ej vara så alldeles ogrundade, alldenstund de båda tidningarne Morning Post och Daily News, hvilka representera Lord Palmerstons och Lord Russels åsigter, under senaste tiden fört ett helt olika språk emot Frankrike: den förra tidningen har helt och hållet upphört med sina anfall på kejsar Napoleon, den senare bekämpar honom ännu, både i afseende på Italien och Marocko. -— Allt detta oaktadt vill man dock, enligt senare pr telegraf erhållna underrättelser, veta att en kongress verkligen kall komma till stånd och sammanträda i Briissel, såsnart freden är afslutad i Zurich. Enl. telegram från Bern af d. 4 d:s skall äfven hela fördraget vara färdigt, och man väntär blott på befallning från Turin om dess underskrifvande. Ett bref från Napoleon till konung Victor Emanuel har väckt stort uppseende och betraktas såsom fullt äkta af det skäl, att den officielle riddaren Le Moniteur ännu ej öppnat sin mun, för att vederlägga detsamma. Italien skall, heter det i bretvet, bestå af flere oberoende, genom ett förbundsfördrag förenade stater. Konfederationen skall förverkliga den italienska nationalitetsprincipen. Den skall orhålla en enda flagga och ett gemensamt tulloch myntsystem. Centralledningen skall utöfvas i Rom af representanter, för att bilda en motvigt mot Österrikiskt inflytande. Påfven, som skall presidera i konfederationen, skall derigenom sättas i stånd, att ingå på reformer. Hertigarnes rättigheter äro visserligen reserverade, men Central-Italiens oberoende är äfven försäkradt, emedan hvarje utländsk intervention skall förhindras, och Venedig blifver en helt och hället italiensk provins. Parma och Piacenza förenas med Sardinien och hertiginnan af Parma kallas till Modenas tron. Toskana återlemnas, kanske något förstoradt (med Romagnan?), till erkehertig Ferdinand. Ett klokt liberalt system införes i Italien, och Österrike medgifver Ve: nedig en serskild representation och förvaltning. samt en italiensk armå. Mantua och Peschiera blifva förbundsfästningar. I Turin visste man naturligtvis genast, hvad man skulle hålla sig till, och man tror äfven, att skrifvelsen varit föremål för en sammankomst mellan Victor Emanuel och Garibaldi, som pr telegraf blifvit kallad till Turin. En korrespon