Ångfartyget Royal Charters undergång. Sistl. Onsdag d. 26 Oktober rasade en förfärlig storm på ostkusten af England, och de senast hitkomna engelska tidningarne berätta om de olyckor, hvilka den åstadkommit. Stormen utbröt Tisdags afton och fortfor med oförminskad styrka till på Thorsdags morgon. Man beräknar att minst 100 fartyg hafva strandat eller lidit skeppsbrott, och förlusten af menniskolif är ofantligt stor. Bland de hittills namngifna fartygen finna vi lyckligtvis intet svenskt. Den hemskaste bland dessa berättelser är den om ångfartyget Royal Charters undergång i Red wharf bugten, nära Bangor (några mil från Liverpool). Detta fartyg hade lemnat Melbourne d. 26 sistl. Augusti och medförde öfver 400 passagerare, hvaraf 60 i första kajutan, samt en besättning, som med befälet utgjorde c:a 100 man. Utom lasten hade fartyget äfven 79,000 unz guld ombord (c:a 316,000 sterl.) Då fartyget första gången stötte, gick befälhafvaren, kapt Taylor, ned i salongen och uppmanade passagerarne att vara vid godt mod, förblifva lugna och åtlyda befälets anvisningar. De upprepade törnar mot klippor: na, hvilka fartyget erfor, uppenbarade likväl alltför tydligt för passagerarne den fara, i hvilken de sväf vade, och det olyckliga öde, som de gingo till mötes: och förvirringen blef snart allmän. Då fartyget splittrades, blef ett stort antal af passagerarne krossad af den nedfallande skorstenen och andra delar af machineriet. Af de ombordvarande hafva endast 39 kunnat rädda sig, dels genom simning och dels genom att hålla sig fast vid flytande bjelkar c; bland des. sa tillhöra 19 besättningen. De öfriga, hvilkas anta uppgifves till 470 personer, hafva omkommit. Intef fruntimmer befinner sig bland de räddade. Kapter Taylor, hvilken var den som sist blef sedd ombord på fartyget, hade, enligt ett ögonvittnes berättelse flutit omkring på en bjelke, ropande der är änn hopp! då en af fartygets båtar föll ned på hans huf vud och han sålunda omkom.