velgalleri. Det så kallade Dässeldorfer-galleriet i New-York, som innehåller flera värdefulla arbeten, är ett enskilt företag och visas mot en viss inträdesafgift. Den som annars vill se några målningar, måste nöja sig med dem, som visas hos konsthandlare och på expositioner, der desamma finnas till salu. Fastän man hos amerikanarne endast sällan finner något verkligt konstsinne är likväl sträfvandet, ja ifvern att ega taflor och oljemålningar för att dermed dekorera rummen, hos dem lika allmänt utbredt som hos något annat folk i verlden. Nationens köpmansanda har naturligtvis framkallat en mängd spekulanter i denna väg, genom hvilka en utsträckt tafvelfabrikation och motsvarande tafvelhandel ha utvecklats. New-York är hufvudsätet för bådadera och här utföras flera oljemålningar än någon annanstädes i hela verlden. Rom kan i afseende på mängden icke mäta sig med New-York. Härifrån utsändas taflor ej allenast till alla trakter af Unionen utan äfven utom dennas gränser. Genom det stora oförstånd, hvarpå man härvid fotar sina beräkningar, har målarekonsten nedsjunkit till en blott industrigren. Det är nogsamt bekant, att vid försäljningen af detta slags taflor ramarne utgöra hutvudsaken, mulningarne säljas at guldlistfabrikanter och att någon egentlig konsthandel högst sällan förekommer. Naturligtvis finnas dock bland amerikanarne och utlänningarne äfven verkliga konstvänner och kännare, hvilka ej äro belåtna med denna förnedring af konsten och dess alster. Under senare åren har den industriella tafvelfabrikationen och försäljningen af bättre malningar, hvardera i sin väg, vidare utbildats. Liksom i allmänhet uti andra industrigrenar fabriksarbetarnes aflöning fallit i Amerika, måste den äfven förminskas i den till industri nedsjunkna målarekonsten, hvaremot jemväl på äkta amerikanskt sätt färdigheten stigit, att kunna utan afseende på qvaliteten under kortaste tiden producera den möjligast största mängden. Sålunda betala de konsthandlare, som ,göra i i de lägre slagen af målningar, för ett landskap i olja at 24 till 32 tum åt arbetaren 3 shillings 6 cents. Förläggaren lemnar dervid duken och målaren måste bestå färgerna. Färdiga tatlor med 3! tums bred barrockram (oäkta förgyllning) betalas med 133 till 212 dollars (konsthandlarnes pris). Tusendetals af dessa här fabricerade taflor försäljas icke allenast längre in i landet bland en obildad befolkning, utan äfven i sjelfva hufvudstaden. De målare, som förfärdiga dem, lära begagna sig af egna staftlier och apparater, medelst hvilka de uppspänna flera lika stora stycken väf, och uppdraga sedan på dem den ena färgen efter den andra, som behöfves till ett landskap, så att detta blir nästan på samma gång färdigt på hvardera väfven. Utom detta lägsta konstslag finnas äfven i allmänna handeln något finare taflor, hvilka på auktionerna jemväl säljas till högre priser, från 10 till 20 dollars och derutöfver. I allmänhet är det enformiga amerikanska landskap, men med breda pompösa ramar. De säljas ock om aftnarne vid konstgjord belysning, hvarvid auktionanten låter höra ett för Amerika egendomligt skri, som man i början knappast kan tro komma från en menniska. Å andra sidan har under de sista åren begäret efter bättre målningar stigit betydligt, hvartill de rika amerikanarnes täta resor till Europa sannolikt mycket bidragit. För kort tid sedan såldes på auktioner taflor för 100 å 200 dollars, till och med mera — ja, en målning af Winterhalter uppgick ända till 3,100 dollars.