llungersnöd ombord. (Öfvers.) Såsom gosse var jag lång tid ombord på ett skepp, hvars kapten Abraham Higginson tillika var dess egare. Det gick på Callao och andra platser belägna utefter Sydamerikas vestra kust. Vi hade med oss en matros, vid namn Richard Thoresby. Denne man var min mycket intime vän. Alla tyckte för öfrigt om och hade en slags respekt för honom. Vi brukade alltid säga, att om han brytt sig om att blifva styrman, eller tillochmed kapten, skulle han varit det för länge sedan. Gamla Abraham, vår kapten, talade då och då med honom, hvilket han aldrig gjorde med oss; men Thoresby var en tystlåten man och ej ofta glad. Jag tror mig utan misstag kunna säga att han hade mera tycke för mig, ehuru jag blott var en gosse, än för någon annan ombord på skeppet. Då Thoresby derföre gick i land i Lima och fick gua febern, skötte jag honom. Jag var på visst sätt ltvungen att göra detta, ty det var jag som först hörde att han var sjuk och gick i land för att besöka honom. Då vår kapten hörde detta, sände han bådas våra koffertar i land; han sände oss äfven penningar, men sade tillika, att vi ej åter fingo komma