En thebjudning i Japan. Mr Tronson berättar i sin beskrifning öfver ett besök i Japan följande: Vi gingo igenom en cypresslund och kommo derefter till en vidsträckt park. Der fanns grottor, slingrande gångstigar och en konstgjord sjö, betäckt med vattenliljor hvilka nu höllo på att blomma. Nätta thehus lågo på vissa mellanrum, besknggade af sykomorer. På vestra sidan af trädgården låg kokhuset eller det egentliga thehuset. Här inträdde jag, och efter den vanliga artiga helsningen O-hi-O, bjöds jag af husets vackra värdinna att sitta ned och dricka thö. Då vi passerade dem gjorde vi en bugniug och voro i begrepp att fortsätta vår väg, då en ung herre reste sig, kom fram till oss och anhöll om äran af vårt sällskap vid en kopp the. Vi antogo med nöje den artiga inbjudningen och stodo snart på god fot med vår nya bekante. Små fyrkantiga bord a! lackeradt träd, omkring en och en half fot höga och sex tum i fyrkant, stodo framför sällskapet; dessa bord uppburo thtkoppar, tårtor, kakor och små lackerade skålar med ris och frukt. Fyra gifta fruntimmer sutto tillsammans på en sida, och nära intill dem en äldre herre; midt emot satt en ung japansk officer jemte två unga damer, den ena omkring sjutton den andra vidpass tjugo år gammal; de båda senare voro mycket vackra. Vi skulle aldrig kunnat dröma att man kuude råka sådane skönheter på denna aflägsna plats; deras hy var genomskinlig och hvit som en cirkassiskas; en frisk rodnad låg öfver deras kinder, som ingalunda behöfde att upphjelpas af något smink; de hade vackert bågformiga ögonbryn och klara svarta ögon, hvilka beskuggades af låvga krusiga ögonhår och som blefvo klarare i samma mån som egarinnorna lifvades. Deras näsor voro små och raka, den ena hade dock en något romersk form; bakom de fint formade läpparne glänste ue jemnaste tandrader af fullkomlig hvithet. Deras korpsvarta hår var fästadt öfver hjessan med ett band af blekrödt silke. Den äldsta af de båda yngre var den vackraste och utgjorde egentliga föremålet för den unga ofticerns uppmärksamhet, såsom han ofta gaf oss tillfälle att förstå genom att lägga sin arm omkring hennes lioch blicka med förtjusning in i hennes ögon. Det var behag i alla hennes rörelser, isynnerhet då hon, på älskarens uppmaning, fattade en guitarr och spelade några musikstycken för oss. Men musiken var mycket monoton och utan harmoni, åtminstone kunde ej våra öron upptäcka någon. Hennes sång bestod i ett slags falsetton: ett slags gnällande, ej alldeles så obehagligt som Kinesernas, men endast uthärdeligt till följe af dess ovanlighet. Systern förenade sig med -nenne i en duett, hvarunder båda försökte att öfverrösta hvarandra. Våra värdar voro förtjusta och tycktes blott undra på vår köld; men som vi voro vande vid de europeiska operasångarne skulle vi väl knappast förmått uthärda cen kejserlig japansk hofsångare. Då vi funno de uvga damerna så förekommande, förmådde vi den ena att dansa medan den andra spelade. De biföllo; den ena började nu en slags långsam vals rundtomkring rummet under det hon gnolade en sång och gjorde behagfulla rörelser med händerna. Hon log mycket graciöst och gjorde en bugning för oss hvarje gång hon passerade det ställe der vi sutto. De voro klädde i rikt broderadt siden; en lös tunik med vida ärmar var med en bred gördel at Jjusrödt siden fästad kring lifvet. En solfjäder satt instucken i gördeln. De gifta qvinnorna voro klädda i rober af ett tyg, liknande kasimir och af mörk gråaktig färg. Efter theet kom man in med pipor och något lätt vin. Japanska tobaken är mycket svag och utan smak, så att vi anhöllo att i enlighet med vår egen vana få tända våra cigarrer. De undersökte noga vår uniform, frågade efter de engelska vamnen på dess olika delar och prononcerade särskildt efter oss hvarje ord.