sorg draga sig förbi. Under det att dessa sorgliga fantasier ständigt allt lifligare framträdde inom hennes sinne, återvände William hem. Ilan var dyster och talade blott föga med henne. Ilon å sin sida sökte allt mer och mer att undvika honom. Likväl kände hon ett trängande behof att uttala sitt hjerta och att heldre erfara det värsta än att sväfva i ovisshet. Hon gick till det stora samtalsrummet, hvarest han, rökande en cigarr, låg på soffan och utan tvifvel tänkte på sin Augusta. Han bortlade cigarren och den unga flickan satte sig bredvid honom för att börja sitt hopplösa verk. Det lyckades William att genom en skenbar öppenhet vilseleda sin kusin, i det han, utan att direkte säga någon osanning, lät henne förstå att hon bedragit sig och att de rykten som nått hennes öron framstäldt ett enkelt vänskapsförhållande såsom kärlek. Verlden har alltid något ondt att säga om en qvinna, sådan som denna, utropade han till slut. Hon säger sig sjelf ej vänta något annat. Du vet, huru olik hvardagsfolket hon är; så upphöjd öfver dem, så utomordentligt begåfvad. De afundas henne och derföre hviska de galenskaper i dina öron. Hon är enka och hade till make en skurk. Det bästa man om honom kan säga är, att han dog. Vi äro goda vänner, Margaretha — se der allt! Hon står ensam och öfvergifven och behöfver en vän. Du skulle sjelf älska henne, om du kände henne. Men du vill säkert