Invigningen al jernbanan Falköping —Töreboda. SOch Thor — — SO — — Han högg sin Mjolner i fjellen: der blef en dal Har drack af hafvet, det sjönk mellan torkad bräddar. Tegner. Den 30 April 1855 var en betydelseful dag för Sveriges framtida utveckling. Genon lycklig endrägt mellan honung och Folk, al strad af gemensam och varm kärlek till Fä derneslandet, kunde då spaden för första gån gen sättas i Westergötlands jord, för att röd ja väg för handelns och industriens mäktiga ste bundsförvandt och beskyddare. Det val på egorna till det vid Mjörns strand belägna och med en herrlig natur begåfvade Skafverya som detta vigtiga första spadtag togs. Skör och herrlig var vårmorgonen: lärkan jublade i skyn, med ungdomligt mod brusade vårbäckarne, knopparne svällde och i dalen reste sippan sitt blyga hufvud, — det var en hoppets fest, allt talade om framtiden, hvilken låg dold i guldskimrande och rosenkantade skyar. Årtusendens drifva, den svenska trögheten, hade tum för tum smält för upplysningens och civilisationens sol, hvilken ändtligen mindre snedt kastat sina strålar mot vår kalla och fattiga nord. Fattiga? Nej, vi äro ej fattiga, vi äro rika, rika på ärofulla minnen, på kärlek till fäderneslandet, till den stundom nog njugga torfva, der vi föddes; rika genom de skatter en allvis försyn nedlagt i våra berg, låtit uppspira på deras toppar och skjuta ax på våra tegar; rika genom vårt oberoende, vår kraft, vår idoghet och förnöjsamhet! Blott fyra gånger bade lundarne löfvats sedan denna minnesvärda dag — och Ericsons outtröttliga kraft och skicklighet, understödda af högsinnade tänkesätt hos Sveriges Rikes Ständer, hade redan plöjt en 17 mils fåra af civilisationens, handelns, industriens och alla näringars lifsväg. Han har krossat bergen, fyllt djupen, ledt bäckarne ur deras lopp och sålunda med jernarmar ryckt Sveriges blåa band till Vesterhafvet samt hela landet närmare den allmänna civilisationen. Redan för ett år sedan kunde han hos kungahuset anhålla, att medlemmar af detsamma måtte sprida glans öfver och gifva ökad betydelse åt de festligheter, med hvilka den då färdiga, 10V, mil länga banan Göteborg— Falköping skulle invigas för allmänna trafiken — och d. 25 sist. Juli sammanknöts vid Sköfde det från Töreboda och Falköping samtidigt fortgående arbetet med jernvägsskenornas nedläggning. Härigenom var, som ofvan är nämndt, Göta kanal förenad med Vesterhafvet. Första dagen i denna månaden öppnades hela denna sträcka for trafiken. Vestergötlands inbyggare hade tillfullo uppskattat de stora fördelar, hvilka beredas dem genom det nya kommunikationsmedlet, och, kännande ett oemotståndligt behof att gemensamt uttrycka sin tacksamhet, beslöto de att festlighålla denna dag. Men sorgen inom konungaborgen nekade dem att se någon af den kongl. familjen närvarande vid festen. Då underrättelse emellertid ingick, att H. Maj:t sjelf torde kunna väntas till dessa bygder vid sin förestående resa till brödrariket, uppsköts i anledning häraf festen och utsattes till d. 27 Sept., då H. Maj:t enl. officiella marschruten kunde kl. omkr. 10 f. m. väntas vid Töreboda station. Redan på aftonen före festdagen började