(Insändt). Jag är verkligen så flat och förlägen öfver der uppmärksamhet, som kommit mig till del genom går dagens Handelstidning, att jag, sedan jag hela natter dromt om kometer, raketer, meteorer och solar, nöd vändigt måste på något sätt afbörda mig min tack samhet. Detta ämnar jag göra, genom att helt en kelt berätta, huru jag åstadkommit den der märk värdiga meteoren. kEfter slutadt arbete om Lördags aftonen ämnade jag förskaffa mig en liten ljusglim i mitt eljest nog morka lif, och begaf mig fördenskul ut på excercisheden med en raket, som jag köpt a fyrverkaren hr Lindström. Jag tände på tingesten och lät honom med sitt eldiga lynne gå sin bana hurt han ville. Han tog riktningen bortåt, som jag tyckte Skansen Lejonet, och således lär det vara alldele: riktigt att han gick från S. V. till N. O. Oaktad hr Lindström ej tyckes sparat på krutet, ville doci raketen ej stiga upp bland moinen, utan höll sig un der ,det nedersta molnlagret. Icke destomindre lä den krabaten varit uppe och plöjt en ,blekröd får i molnlagret, och det är förmodligen ur den, son den vackra blomma uppvuxit, hvilken observator! egnat hans så snart slocknade lif. Så vackra blom mor griper man ej när som helst i luften. Stjernorn voro förträftliga, det tyckte jag redan då vid ullfälle men sedan jag fått höra det storartade intryck, d gjort på vågot afstånd, ,då de gnistrade med et bländande sken mot den mörka bakgrunden, är ja alldeles förtjust, och ämnar nästa Lördagsatton be reda både mig och andra samma nöje, så vida väder leken blir gynnsam samt barometeroch thermomt terstånden ej visa några betänkligare symptomer. Kalle Fyr.