Från Utlandet. Det vill synas som de båda suveränerna af Frankrike och Österrike aldrig haft för afsigt att låta något uträttas eller afgöras genom konferensen i Zärich. Då deras fullmäktige derstädes nu slagit sina kloka hufvuden i hop lika lång tid som de österrikiska och franska bajonetterna korsade hvarandra i Piemont och Lombardiet, utan att ändock, enl. hvad från alla håll försäkras, hafva kommit till ett enda resultat, utan att de ens rest ett enda råmärke mellan Lombardiet och Venetianska området och ännu mindre skänkt Mellan-Italien en enda ljusglimt i dess dunkla framtidsnatt, så tyckes man hafva grundade skäl for den ofvanuttalade misstanken. Att de båda suveränerna helst på egen hand, ntar främmande inblandning velat helt och hålle rangera den ledsamma affären, det har frår början varit tydligt. Att detta ej kunde med hinnas i Villatranca, var äfven klart; och on det äfven kunnat medhinnas, så var dock der stora bulnaden (onda bettet) midt uti Ita lienska förbundet ännu ej kommen till dei mognad, att man vågade någon operation mo densamma. Man skulle alltså lemna Mellan Italien någon tid, en liten frist att begå dum heter på, för att sedan få giltig anledning at efter bajonettstyng späcka hertigdömena me fördrifna småtyranner. Men dessa staters fö