(Insändt.) Nog är Göteborgs stad rik, men derföre kunna väl vederbörande icke vara berättigade att kasta bort penningar, som nu sker vid Allten genom Kungsparken, der förfarandet lämpligen kan jemföras med gulds försilfrande. En med hittills osedd omsorg slagen, flera gånger harpad och i följd deraf särdeles kostbar macadamiseringssten, tillräcklig att förvandla en motsvarande längd af stadens väg till ett mönster i sitt slag, har nu blifvit begrafven under ett lag af skäligen strid sand, som ensamt för sig skulle i det närmaste gjort lika god verkan. Att sten till maca-. damisering bör slås någorlunda fin och nödtorfteligen harpas, synes man hafva lärt, men man tyckes vilja roa sig med attgöra det ogjordt, som man vunnit med harpningen. Att all tillblandning af olikartade lagringsämnen förderfvar en macadamiserad väg, borde äfven här på platsen vunnen erfarenhet hafva visat. Den nytta, som den dyrbara slagna stenen nu möjligen gör, att lättare afleda vattnet, skulle lika väl gjorts at det minst kostbara grofvare grus, s. k. singel eller småsten. Methoden röjer slägtskap med påfundet att förbättra vägar genom påförande af lera.