mena deras furstar, hyser man dock ännu stora farhågor i Italien. Detta framgår tydligt ur korrespondenser derifrån. Så skrif ver en korrespondet från Turin: I Zirich var man tvungen att öfvergifva frågan om hertigdömena emedan det var Nardinien moraliskt omöjlig! att ingå på de förslag som framställdes. Villafranca-preliminärerna innehålla ingen förpligtelse för Victor Emanuel angå ende kejsarens löfte om hertigdömena. Då Napoleon underrättade honom om fredsslutet och tillade, att han på Victor Emanuels väg nar lofvat att hertigarne skulle återfå sina länder, svarade Victor Emannel, att han icke hade något deremot, såvida folken sjelfva vil le gå in derpå. Den nationala omröstningen i Florens och Modena har nu afskuret åter vägen för Victor Emanuel och han kan icke afslå den erbjudna inkorporationen. Detta känner man ganska väl i Zirich, och akta sig dertöre att tillgripa ett medel, som ofta blifvit användt af diplomatien. NSåsnart man kommit öfverens om Lombardiets afträdande och fördelningen af statsskulden skall konferensen förklara, att frågan om hertigdömena skall arrangeras direkte mellan Wieneroch Pariserkabinetterna. Dessa skola hala ut på saken i förhoppning att befolkningen i MellanItalien skall blifva uppledsen vid den långa provisoriska styrelsen och taga något öfver iladt steg. Detta är Österrikes förslag, och Frankrike är tvunget att gå in på dylika Machiavollistiska stämplingar, för att icke anses hafva brutit sitt ord till Österrike. Vietor Emanuel har i dessa dagar mottagit en deputätion från Italienare, som öfverlemmade till honom en medalj präglad till minne af hans yttrande vid de sardinska kamrarnes öppnande i början af innevarande år, alt han ,icke var känslolös för Italiens jemmerrop. Slutet på det tal, med hvilket Victor Emanuel besvarade deputationen, lyder sålunda: Den enighet, fullkomliga ordning och klokhet, som befolkningen i Toskana, hertigdömena och Romagnan 1 detta ögonblick ådagalägga, är beundransvärd. Jag trodde i sanning icke att Italien var i stånd att så handla; men åsynen af en sådan hållning skänker mig rik tröst. Hafven derföre tillit till mig mina herrar, och minnens mitt löfte, att Jag nu och alltid vill för Italien göra allt som är mig möjligt. — Österrikes fullmäktige 1 Zi rich, grefve Colloredo, har derstädes haft ett lätt slaganfall. -— I Modena skall uppresas en minnesvård till förevigande af det möte på hvilket folket enhälligt uttalade sin önskar om Frans V:s afsättning och landets anslut ning till Sardinien. — Kardinal Antonellis af: gång skall blott vara skenbar; ty oaktadt der franskt sinnade kardinal Pietro blifvit stats rådspresident, lär Antonelli dock fortfarande vara statssekreterare och president för mini sterrådet. — Tull-linien mellan Parma och Sardinien skall d. 1 September upphäfvas. I Frankrike herrskar en allmän fruktan att ett nytt krig står för dörren, och regorin gens åtgärder bidraga att styrka denna åsigt Jemte det att en ar måkorps uppsättes vid Bel giska gränsen, vidtagas de mest omfattandr förberedelser att kunna möta ett sjökrig: 3( mill. fres skola anvisas marinministeriet för at utföra sjöbefästningar, alla kanonslupar samla: 1 Cherbourg, och amiral Jehenne har fått or der att begifva sig till Brest med halfva me delhafsflottan. Slutligen anföres, att de hästa och mulåsnor, som vid den försiggångna re duktionen af armeen blifvit öfverflödiga, ickq äro sålda utan placerade hos jordbrukarne, p: vilkor att de skola återlemnas efter fjortor dagars uppsägning. Det är icke heller någo gynnsamt tecken för fredens bestånd, att gref ve Morny beklagat sig öfver yttrandena i en gelska pressen och parlamentet. Då engelsk: pressen på senaste tiden högeligen beröm Napoleon för amnesti-dekretet, måste man an taga att det är pressens lifliga intresse fö Italien och dess oupphörligt gifna råd at Mellan-Italien skall strida till det ytterst: förrän det underkastar sig de förra dynasti erna, som väckt franska regeringens missnöje — Till Marseille hafva 5 neapolitanska skepj ankommit med 2,000 Schweizare, hvilka d. 27 d:s debarkerade, för att direkte skickas til Genf. —Till Grekland väntades en österri kisk eskader, som skulle vara på väg till Ar kipelagen. — Sultanen i Turkiet har, förmod ligen som erkänsla för den mottagna kejser liga ryska hedersgåfvan, ofverlemnat till ry ska sändebudet i Konstantinopel, furst Laba noft, Medjidjeorden afförsta klassen samt skänk hans tolk, hr Argyropulo, en egendom vär 500,000 fres. — I London föreslår man ni