VU gen anledning att undersöka, huruvida de flyktade furstarne skola återinsättas eller ej, då deras restauration oåterkalleligt är beslutad i Villafranca, utan frågan är blott, när och hum en sådan bestämmelse skall genomföras, och genom hvilka medel det skall blifva möjligt att bringa den i harmoni med befolkninsens önskan. -— Pays nöjer sig med denna protest och afhåller sig visligen från att antyda, genom hvilket konststycke det skulle vara möjligt att lösa frågan när den så uppställes, isynnerhet då händelsen är, att en försoning mellan dynastierna och folken måste anses vara omöjlig. Svårigheterna minskas icke derigenom att Pays, under åberopande af grefye Colloredos yttranden vid banket.en i Zärieh d. 18 d:s i anledning af kejsarens födelsedag, förklarar för ogrundadt, att någon allvarligare oenighet skulle uppstått emellan de fullmäktige. Ingen har neml. betviflat, att det under sådana forhållanden skulle lyckas Frankrike och Österrike att uppnå en öfverenskommelse, hvilken Sardinien sedan blefve tvungen att gå in på; men hvad man tviflar på, är att en restauration kan ega rum i MellanTtalien utan att våld användes mot befolkningen, utan att Frankrike riktar sina kanoner mot dem, som under kriget voro dess bundsförvandter. I sjelfva verket säger således Pays, blott i en annan form, detsamma som de båda andra halfofficiella bladen mera klart uttryckt; men att detta icke varit afsigten, är tydligt derat att bladet sjelft betecknar sin framställning såsom en protest mot hvad den andra sidan framdragit såsom kejsarens åsigter. Man kommer troligen sanningen nära om man antager, alt franska regeringen denna gång, liksom förr varit händelsen i flera vigtiga frågor, vill låta den beroende pressen förfikta motsatta Åsigter, hvilket har den dubbla fördelen, att både inför franska folket åstadkomma ett sken af pressfrihet, och hålla utlandet i okunnighet om hvad kejsaren har i sinnet. Före krigets utbrott polemiserade de halfofficiella bladen huruvida en brytning med Österrike var oundviklig eller icke; nu hafva de öppnat en liknande strid om möjligheten af att genomföra fredspreliminärerna, och regeringen har säkerligen redan fattat sitt beslut om det sätt, på hvilket hon skall handla, allt efter det mer eller mindre till mötes gående sätt, på hvilket Österrike uppträder. Publiken står emellertid rådvill öfver motsägelserna mellan den officiella pressens yttranden, och det var dit Napoleon tillsvidare ville komma. MVellau-Italiens stater fortfara, under det de afvakta sitt öde, att visa samma lugna och värdiga hållning, som hittills så fördelaktigt utmärkt dem. Toskanas nationalförsamling har afslutat sina öfverläggningar med en uttalan om anslutning till Piemont. Regeringen har äfven lyckats att afsluta ett lån med huset Rothschild på 28,652,000 lires (en lire motsvarar ungelir 60 öre). — Modenas nationalförsamling har helt och hållet följt Toskanas vackra föredöme, och sedan den förklarat dynastien Este afsatt, enhälligt beslutat, att till hvad pris som helst upprätthålla en förening af de modenesiska provinserna med huset Savoyens konstitutionella konungarike under den högsinnade konung Victor Emanuels spira. Sedan ett lån på 5 millioner lires blifvit voteradt och diktaturen uppdragen åt Farini har nationalförsamlingen d. 23 d:s ajournerat sig. Ziricherkonferensen gör icke mycket buller af sig. Högst sparsamma äro meddelandena derifrån. Från Bern lemnas dock den ej ovigtiga underrättelsen att konferensen lyckats ordna de Lombardiska förhållandena hvilka nu blott vänta på regeringarnes sank tion. Om hertigdömenas, ställning skall di rekte underhandlas mellan hofven i Wien oct Paris. Skulle detta bekräfta sig, synes kon ferensen icke hafva mera att uträtta, likson den i sjelfva verket högst ofullständigt ord nat Italiens förhållanden. Måhända blir docl den direkta underhandlingen mellan kejsarn förmånligare för Mellan-Italiens öde. — 1 Wi en har man ej heller väntat sig något resul tat af förhandlingarne i Zirich, utan allti ansett att desamma skulle sluta med fiendtlig hetornas börjande ånyo, hvilken åsigt bestyrk tes af ett allmännt gängse rykte, att Österri kiska regeringen icke permitterat de solda ter, hvilka hemvändt från Ttalien, och att fle ra regementen, hvilka befunno sig på hemväg fått order att göra halt. I Frankrike har man nu börjat att uttö ra den befallning, som kejsaren genast efte sin återkomst från Italien utfärdade, neml. a sätta armöen och flottan på fredsfot. Börja skall märkligt nog göras med armåeen. AOL