skulle på obestämd tid vara uppskjuten, och att franska truppernas afmarsch från Italien skulle vara inställd. Visserligen har Napoleon i spetsen för armeen intågat d. 14 d:s i Paris; men man känner ej huru stor del at den fransk-italienska hären vid detta tillfälle representerat armåen. — Det är bekant att Frankrike sedan lång tid tillbaka arbetat på alt få romerska kardinalen Antonelli störtad. Telegrafen har till och med redan för en tid sedan underrättat, att detta lyckats; men så är dock ej förhållandet. Påfven skall visserligen hafva för afsigt att låta den allsmäktige statssekreteraren falla, men blott under det vilkor, att kardinal Viale Prela eller kardinal Altieri, båda kända såsom strängt österrikiskt sinnade, blir hans efterträdare. Napoleon vill deremot att den fransyskt sinnade kardinalen Berardi skall utnämmas till statssekreterare för utrikes angelägenheterna. I en korrespondens från Paris till ,, Times fanns för icke länge sedan ett meddelande att de halfofficrella franska bladen hade fått en vink om att angripa Belgien på grund af Antwerpens befästande, hvilket kunde gifva hofvet i Tuilerierna en passande anledning till en konflikt med den svagare grannen. Det visar sig nu, att Times korrespondent var väl underrättad. Polemiken har neml. blifvit öppnad af Granier de Cassagnac, som förut gjort häfuga utfall mot Belgien och dess författning, synnerligast efter Orsinis attentat, hvilket han till en del ville tillskrifva belgiska pressen. Den 8 d:s har artikeln om Antwerpens befästande varit synlig i , Constitutionel, och den har tilldragit sig så mycket större uppmärksamhet derigenom att den genast återgafs af en annan halfotticiell organ, neml. Pays. Granier de UCassagnac påäpekar, att allmänna meningen periodiskt oroas af belgiska regeringens plan att utvidga och förbättra Antwerpens befästningar, hvilken fråga isynnerhet framkommer såsnart kungen af Belgien återvänder från en resa till England; och att hvarje förnuftig menniska med rätta undrar deröfver, då man icke kan inse att någon fara hotar Belgien, som genom traktaterna ar förklaradt neutralt. Men; Granier de Cassagnac tror sig dock kunna lösa gåtan genom en liten historisk återblick. På följande sätt kommer han således till sitt mål: I slutet af Juli månad 1809, emellan slaget vid Wagram och freden i Wien, kastade Engelsmännen 40.000 man i land på ön Walchern vid Scheldetlodens mynning; men expeditionen fick ett olyckligt slut, ty Engelsmännen måste i början af September draga sig tillbaka med en förlust af 20,000 man, sedan de rönt ett kraftigt motstånd och blifvit hemsökta af härjande febrar. Varnade af denna erfarenhet vilja nu Engelsmännen, som det vill synas under förväntan om nya förvecklingar på fastlandet, försäkra sig om bättre utsigter för en möjligen blifvande landstigning i Belgien, och Antwerpen med sitt Citadell och stora förskansade läger är onekligen att föredraga framför Wealchern. Engelsmännen, hvilka betrakta Kanalen som sin flod, vilja göra Antwerpen till ett brohufvud, så att de efter eget behag kunna landsätta trupper på europeiska kontinenten och der bibehålla sig. — Denna plan finner Granier de Uassagnac stridande emot Englands och Belgiens intressen. I England hafva de stora industriella städerna erhållit en betydlig utveckling, som hotas i händelse man söker framkalla stridigheter på kontinenten, och Belgien är, genom sin neutralitet, stäld: utom alla förvecklingar. Hvarföre vill belgiska regeringen då göra nya befästningar? Det kan härigenom blott framkalla faror och sätta landets neutralitet på spel. ,,Hvad Frankrike angår, så slutar Cassagnac sin artikel, kan det utan att skrämmas, men icke utan att bedröfvas vara vittne till den förkärlek, med hvilken man omfattar de planer vi här omnämnt. Frankrike har gifvit tillräckliga försäkringar om sina fredliga känslor och tillräckligt många bevis på sin återhållsamhet; det borde således ej kunna ingifva någon en berättigad misstanke. Man måste derföre beklaga att mått och steg tagas, hvilka synas tyda på fiendtliga tankar i grannländerna, med hvilka Frankrike för framtiden önskar lefva i god endrägt. Man kan taga för gifvet att kungen af Belgien ej på några vilkor skall öfvergifval sin plan om Antwerpens befästande, och om, hvilket påstås från flera håll, det är kejsar Napoleons plan, att införlifva Belgien med Frankrike, så har han nu funnit en anledning . att företaga ett anfall såsnart han anser rätta ögonblicket vara inne. Cassagnacs artikel har naturligtvis väckt den största uppmärksamhet ! både i Belgien och Eneland. EInd Belwat