Några ord i afseende på folkundervisningen. Vid en resa i utlandet har man mycket att lära och kan derifrån hemföra månget kär minne. Synnerligen torde detta gälla, om man ställer Sin färd till det stora fädernes:. landet, denna fosterjord för så mycket skön och herrligt. Hvar finner man en skönare natur än den, som framter sig för fremlingens blickar, när han med ångbåten från Köln til Mainz följer Rhenfloden med dess många min. nesrika borgruiner, dess nya praktfulla slott dess vinberg och löfskogar? Hvar en mers storartad passage är den mellan Loreley, Schönburg och Rheinfels? Och hvar finner man en medtäflarinna i vetenskap och konst? Derom talar denna rikedom på böcker i alla vetenskapens och de sköna konsternas grenar, som från Tyskland sprides till alla andra länder Också torde folkets bildning här vara större, än på de flesta andra ställen. Åtminstone synes mycket derföre vara arbetadt genom skolor — och det är isynnerhet detta, som utgör det käraste minne tecknaren af dessa rader till hemlandet medfört från de orter i Tyskland han genomrest. Må det tillåtas honom att något utförligare orda härom, och tillika uttrycka den önskan, att folkundervisningen hos oss måtte höjas från den lägre ståndpunkt, hvarpå den mångenstädes befinner sig, samt att hvar och en i sin ringa mån må arbeta härpå, hvarförutan intet framåtskridande är att hoppas. I Tyskland synes man ej hafva brytt sig om vårt för jordbruket välgörande storskifte och utflyttning. Tvärtom har man på de flesta orter flyttat tillsamman i s. k. Dörfer och Flecken. Detta har gjort det för befolkningen lättare att förena sig om ändamålsenliga skolor, och ganska stor är folkets omsorg för de ungas undervisning. Visst äro i de mindre byarnes skolor läroämnena mera inskränkta, både med afseende på deras mängd och den derpå använda tiden, men det är vida bättre ordnadt än hos oss. De vanliga undervisningsämnena äro: kristendom, biblisk historia, allm. hist., naturalhist., geografi, räkning och skrifning. Härvid är isynnerhet att märka, det lärarne icke af barnen fordra någon utanläsning. Innan dessa senare gå till sina hem med den för morgondagen bestämda lexan har läraren alltid på det noggrannaste genomgått och förklarat densamma, för att derigenom öfvertyga sig att de förstå hvad de läsa; och ett nöje är det att höra huru de unga vid bestämd timma icke alltd med bokens, utan lika ofta med egna ord besvara hvarje fråga. Man blir dock icke alltid lika nöjd med undervisningen i dessa byskolor. Ofta märkes nemligen svårigheten för en lärare att medhinna undervisningen af ett större antal barn af olika åldrar och i olika lexor. Denna brist erkännes, och mångenstädes talas om att fördela barnen i olika afdelningar efter deras kunskapsmått, och låta hvarje afdelning infinna sig i skolan 3 å 4 timmar om dagen, då läraren kunde egna åt densamma sin odelade uppmärksamhet och omsorg, samt derigenom ersätta hvad som minskats i undervisningstimmarne. På ett och annat ställe har detta ock blifvit verkstäldt, och man förklarar sig belåten med den skedda förändringen. Men det är icke så mycket byskolorna, utan fastmera de talrika stadsskolorna, som glädja hvarje vän af folkundervisningen. Des