(Insändt.) Till redaktionen af Göteborgs-Posten. Uti tidnigen för den 20 Juli har Tit under en art. benämnd Göteborgs hamn uttala flera obestridliga sanningar rörande det skadliga både för nutid och framtid af det osammanhang, det isoleringssystem, hvarefter stadens allmänna arbeten bedrifvas och den ringa omtanka som uppenbarar sig hos de styrande med hänsigt till stadens behofver, sådane de ovilkorligen om 20 å 30 år komma att göra sig gällande. Hvar upphofvet till detta beklagliga förhållande är att söka, må förbigås; troligen hafva många, till en början obetydliga misstag och personliga förhållanden dertill föranledt. Sådant är så vanligt och äfven ursäktligt i hastigt framåtskridande samhällen, der många ålitas och hvar och en önskar med kraft och ihärdighet fullgöra sitt uppdrag och får göra det efter sitt hufvud. Men sättom nu punkt och börjom med ny rad. Utan att här ingå i de mångfaldiga detaljer som detta ämne erbjuder och som i Tit. artikel äro antydda, tror Ins. hufvudfrågan vara, hurudant vill, bör och kan man antaga stadens utseende blifva 20 år härefter. Så många preliminärer äro gifna, så rika materialier gifvas, att en plan härför icke bör anses omöjlig att uppgöra. Fastställes en sådan, upphöra ock af sig sjelf alla hugskott för enskilta anläggningar, alla misslyckade ideer rörande partiella arbeten af större eller mindre omfång. Men huru erhålla en sådan plan? Jo, första vilkoret är att staden antager en Öfver-Ingenieur, som med vetenskaplig bildning förenar erfarenhet i praktisk väg och som varit i tillfälle att se något mera än hvad denna stad och äfven vårt land ännu kan erbjuda. På en sådan man bör det moraliska ansvaret för hvad som under tiden fortfarande måste göras, öfverflyttas från de ganska nitiska, men mindre erfarna authoriteter, som nu besörja arbetena. Att dessa authoriteter åtagit sig ett sådant ansvar är både oklokt och olämpligt, äfven om det rättvisa klandret öfver deras tillgöranden först efter deras bortgång skulle komma att uttalas. Öfver-Ingenieuren bör derjemte åläggas att uppgöra en generalplan såväl öfver stadens territorium (en fullt exact Karta torde svårligen kunna nu företes) som öfver det efter hans åsigt vackraste och rättaste användandet af stadens ännu obebyggda och odisponerade delar. Vill man icke lita på en persons omdöme och förmåga, må samtidigt ett premium af några tusen Rdr utsättas för den som åstadkommer det bästa förslaget härför, hvilket, sedan det af sakkunnige personer granskats, kan blifva allmänligen gilladt och antaget. När en sådan plan en gång hinner fastställas, komma alla arbeten att derefter rättas och det blefve då hvarken svårt eller omöjligt att på ett mera harmoniskt sätt ordna verkställighetsåtgärderne samt vidtaga de förtänksamma åtgärder som för planens framtida fulländning erfordras. Då en sådan plan dock icke på längre tid kan medhinnas, men arbeten och anläggningar under tiden måste fortgå, är det enligt Ins. åsigt af yttersta vigt att en dertill fullt qvalificerad person eller en Öfver-Ingenieur finnes att tillgå, hos hvilken de nu många särskilda authoriteterna hafva rättighet att begära råd och anvisningar; hvarjemte det skulle åligga honom att met möjligaste uppmärksamhet följa de allmänna arbetena samt han jemväl äga rättighet, då anled