Ett besök hos Garibaldi. Från Milano skrifves d. 21 sistl. Juli följande till Times: Jag har aldrig förr svärmat för Heroer, aldrig tagit två öfverflödiga steg, för att få se den eller der personen; men nu har jag rest 150 engelska mil för att trycka Garibaldis hand. Jag hörde att han befann sig i Veltlin, antingen i Tirano eller i Bormio, och jag afreste derföre i lördags med aftontåget till Camerlata och Como. Jag fortsatte min resa till Sondrio, der jag fick veta att Garibaldis hufvudqvarter var i Lovere vid Iseosjön. Då jag i måndags vid middagstiden ankom dit, fanns han äfven verkligen der, men sjuk och sängliggande. Garibaldi är aldrig sjuk på en bataljdag, men heller aldrig frisk under ett vapenstillestånd eller en fred. Man säger att han lider af en reumatisk feber, som han aldrig kan få bugt på genom annat än oupphörlig verksamhet och ansträngning. Jag talade länge med stabsofficerarne i väntningssalen, der jag måste dröja omkring en half timma, emedan en dam var på besök hos honom. Men så snart Garibaldi erfor mitt namn och ärende blef jag insläppt till honom i hans sängkammare. Han låg i skjortärmarne på en stor säng; damen, ett ungt, behagligt fruntimmer, satt på en stol vid ändan af sängen. Jag fick veta, att hon var ditkommen för att utverka permission för en slägtinge till henne, hvilken tjenade som Alpjägare, och antingen blifvit trött af leken, eller för mycket saknades i hemmet. Garibaldi föddes år 1807 och är således 52 år gammal. Hans hy liksom färgen på hans hår tyder på ett sanguiniskt temperament. Af alla de bröstbilder, litografier och fotografier, hvilka i tusental säljas såsom porträtt af honom, är det icke ett enda, som gifver en någorlunda riktig ide om uttrycket i detta ädla ansigte. Man kan icke upptäcka det aflägsnaste spår af vildhet eller stränghet i hjeltens drag. Hans utseende är intelligent samt i högsta grad vänligt och välvilligt. Hufvudet är vackert formadt men just icke massivt; ansigtet är stort, men ingalunda bredt. Till och med skägget har man öfverdrifvet på porträtterna, eller också måtte han, med anledning af den starka värmen, nyligen hafva klippt detsamma. Håret är brunt med någon dragning åt rödt. Ögonen gråa och något rödsprängda såsom lejonets. Hans röst är klar, klangfull och silfverren. I hela hans väsen ligger något obeskrifligt mildt, fritt och otvunget. Han satte sig utan minsta ansträngning upp i sängen, för att, i det han väckte mig handen, bjuda mig välkommen. En gemensam vän, sade han, hade anmodat honom att trycka min hand, och det var honom derföre en glädje att göra det. Derefter stödde han sig på armbågen, och jag framförde mitt ärende, hvilket dock ej har med saken att göra. Under det jag betraktade detta vackra, intagande ansigte, denna kraftiga men dock symmetriskt och ståtligt bildade figur, samt den utmärkt täcka Lombardiskan, som satt vid sängen, kunde jag knappast hafva min uppmärksamhet fästad vid hvad jag yttrade; ty för min fantasi sväfvade scenen i ,Talismannen, och jag inbillade mig, att jag såg den lejonhjertade kungen och hans älskliga drottnin,g den förste liggande på sina djurhudar och den sistnämnda bönfallande om den skotske riddarens lif. Garibaldi är sanning en af naturens egna kungar och folkledare. Den som skildrar honom som eu blodtörstig bandit eller som en teaterhjelte, gör honom i högsta grad orätt. Ofverhopad med stjernor och kors af flera monarker, bär han dock icke något distinktionstecken eller någon orden. Hans kostym är pittoresk men yterst simpel; den är i öfverensstämmelse med klimaet och skiljer sig ej i något afseende från klädedrägen hos det folk, som uppdragit honom öfverbefälet. När hans verksamhet i fält är slutad, undandrager