Bätskepparen från Cap Frehel. (Ötvers. fr. Franskan.) IV. (Forts. fr. föreg. N:r). Den unga flickan, flämtande, darrande af fruktan, sökte förgäfves att rikta kikaren på den hvita punkten som än syntes på toppen af vågen, än åter höljdes af dess skum. — Min blick blir skum, jag ser intet! ... Säg min far, är det säkert att det är Malouine? ... Nej, nej, det der är endast en liten fiskarebåt... Eller hur, Jean-Marie, säg rent ut hvad det är... — Det är en skonare i sjönöd, med afbrutna master, som drifves hit och dit af vågorna och endast har en trasa qvar af sina segel, svarade sjömannen, och om Malouine har en röd list, så ansvarar jag för att det är den!... Victorine blef utom sig vid denna förklaring. — Min Gud, min Gud! sade hon, kastande sig ned på en klippa och gifvande fritt lopp åt sina tårar, under det barnen omringade henne och förundrade sig öfver att se en så stor flicka gråta. Hennes far nalkades och ville föra henne hem, men hon motstod hans böner och fortfor att klaga.