öfver hvad HFrankrikes officiella tidning ka mena med uttrycket att Englands omåttlig: utgifter till hären och flottan måste hafva an dra orsaker än de franska rustningarne. P samma gang uttrycktes äfven i Monitören et misstroende till Englands atsigter, hvilket un der närvarande förhållanden tilldrager sig e ökad uppmärksamhet, och hos publiken ge sig tillkänna på det sätt att man beskylle England att träffa förberedelser för ett an tall på Frankrike under förevändning att det samma hotas af en invasion från franska si dan. Å andra sidan hav engelska pressen ge nast efter det den fick kunskap om Monitö rens artikel börjat en polemik mot de åsig ter som Monitören framställt, och sökt vis: att England endast och allenast för Frank rikes rustningar varit nödsakad att öka sin: utgifter för armåen och flottan. Nedan des: har visserligen Monitören meddelat underrät telse att franske kejsaren beslutat sätta ar måen och flottan på fredstot, men man torde dock kunna betvifla huruvida denna underriät. telsa kan undanrödja det misstroende, som nu en gång för alla yttrat sig å ömse sidor a kanalen. Monitören har dock i alla omständigheter rätt i att England under de senaste åren och synnerligast sedan Louis Napoleor kom till väldet i Frankrike, i utomordentlig grad ökat sina utgifter för armeen och flottan Dessa utgjorde år 1849 redan 15,000,000 pund sterling, men äro i år anslagna till 26 mil lioner. De upplysningar man väntade sig af Lord John Russel om den politiska ställningen för ögonblicket hafva icke ens motsvarat förväntan, utan man står ungefär på samma punkt hvad de italienska angelägenheterna vidkommer. England tyckes tillsvidare vilja invänta den såkallade ,,konferensen i Ziwich, och derefter deltaga i en europeisk kongress, om de öfriga makterna gå in på de hvilkor, som England ämnar uppställa. Det nya Sardinska ministeriet under Ratazzis presidium är nu fullständigt bildadt. Ratazzis namn är en tillräcklig borgen för att Sardinien skall bibehålla det konstitutionella system, på hvilket dess betydelse i Italien egentligen grundar sig. Med hänseende till de utrikes förhållandena synes Sardiniens ställning nu vara bättre än förut, och ,UInd. Belge meddelar att det skall deltaga i fredsunderhandlingarne i Zurich samt att vicepresidenten i MNenaten, Chevalier des Ambroix skall vara utsedd till Sardiniens representant. De mindre italienska staterna utveckla oupphörligt den största verksamhet, för att hindra att de åter gifvas till pris för en absolutisktisk reaktion. Vi nämnde i vårt förra nummer att befolkningen i Toscana nästan enhälligt uttalat sig för en förening med Sardinien, och äfven om man icke kan hoppas att detta går i fullbordan, tyckes man dock hafva förhoppning om att kejsar Napoleon skall vid en blifvande revision af preliminärerna söka skaffa dem goda vilkor. För närvarande föras i Paris underhandlingar med sändebud från Storhertigen af Toscana och Hertiginnan af Parma, hvilka båda i egenhän iga skrifvelser vändt sig till Napoleon, och man vill veta att Frankrike anser Storhertigens abdikation till förmån för sin äldste son som en absolut nödvändighet för att hans dynasti vidare kommer att insättas. I Rom synes kejsar Napoleon hafva kunnat uträtta mera än i hertigdömena. Telegraten har meddelat oss att kardinal Antonelli mäst lemna styret, hvilket man motsett. Samvidhiet har äfven underrättelse ingått att Code Napoleon blifvit införd i Kyrkostaten, en händelse, som man tillskrifver herr de Menevals beskickning. Officiella underrättelser gifva nu vid handen att Påfven verkligen skall hafva förklarat sig villig att emottaga hederspresidiet i Italienska förbundet. Grefvo Rechberg, Österrikes utrikesminister efter grefve Buol, har tillsändt alla fremmande regeringar texten till fredspreliminärerna och de dokumenter, hvilka ansetts nödvändiga för att rättfärdiga kejsar Frans Josefs vttranden i det manifest han gitvit med afseende på Villafranca-freden. — Turkiska regeringen har, med anledning af fredsslutet, gifvit order att låta anstå med inkallandet af reserver. — På jernbanan från Susa till Turin har en trän, som från Susa ankom med sardinska artillerister och andra passagerare, stött tillsammans d. 25 sistl. Juli med ett annat tåg från Turin, hvilket förde franska artillerister som skulle öfverföra femton från österrikarne tagna kanoner till Frankrike. Sammanstötningen var fruktansvärd. En mängd personer dödades och omkring 60 st. blefvo mer eller mindre cavårt gaåpada — I PurantA