Från Utlandet. Ännu vet man cj med någon visshet på hvad punkt kabinetternas öfverläggningar om den förmodade kongressen för närvarande befinna sig. Så mycket synes dock vara säkert, att Osterrike fortfarande visar sig obenäget för en kongress, att Frankrike icke gerna skulle se en sådan framträda, att Ryssland skall förklara sig böjdt för den, såvida Frankrike önskar det, och att England lifligt önskar en dylik, förutsatt hkväl att densammas verksamhet ej kommer att inskränka sig till ett blott registrerande af de fredsvilkor, som blifvil antagna af de båda kejsarne, utan kommer att sysselsätta sig med en sjelfständig lösning af italienska frågan. Sammanträdet af en sådan kongress synes äfven för hvarje dag blifva allt nödvändigare, ty äfven efter fredsslutet fortfar Italien att vara ett slags krigsskådeplats. Missnöjet sjuder i alla stater, och gilver sig oupphörligt tillkänna i adresser, beväpningar och allmänna lugnet störande uppträden. I Bologna är tillståndet högst betänkligt, sedan befolkningen på allvar fsynes hafva beslutat att förr våga det yttersta, än att återvända under påfvens lydskap. Utan intervention af fremmande trupper skall en sådan restauration ej heller vara möjlig. Påfven skal aldrig med tillhjelp af de såkallade fremlingsregementena vara 1 stånd att bringa Legationerna till lydnad, hvilka försvaras af regementen, bildade af romerska frivilliga under Mezzacapo. Denna general har med större delen af trupperna aftågat till Legationernas södra gränser, för att skydda dessa mot ett infall. Den provisoriska regeringen har gilvit öfverstarne vid sardinska regementena en antydan, att alla frivilliga, som ingått i sardinska armöen, böra genast, så snart de derom anhålla, få sitt afsked. Om äfven den atslutade freden tillräckligt kan förklara detta vara befogadt, så finner man dock att grunden härtill egenthgen är, att dessa frivilliga, hvilka till större delen hafva utgått från Parma, Modena, Toskana och Legationerna samt nu äro. väl öfvade i krigstjenst, anses kunna göra mera nytta hemma än 1 sardinska armcen. Om de provisoriska regeringarne i dessa länder förstå att rätt använda dessa krafter, torde lösningen af den italienska frågan, åtminstone hvad mellersta Italien vidkommer, ej vara så nära förestående. Från Ferrara erfar man, att fanatiska prester söka uppvigla befolkningen. En af en prest anförd skara syntes vid Fossalto, men blef skingrad af provisoriska regeringens trupper. Många af de