undersåter, med undantag af sadane tvister, hvilka direkt angå förbundets organisation. — Sådane bestämmelser skulle säkerligen äfven vara högst nyttiga och skulle aflägsna en del af de olägenheter, hvilka nu befaras; men de äro blott fromma önskningar, och Italienarne kunna icke en gång lita på varaktigt understöd af Morn. Post, ty det är blott få dagar sedan detta blad motsade ryktena om en kongress, och afrådde England att på något sätt deltaga i en sådan, om den likväl skulle komma till stånd. En kongress skall dock troligen icke lugna Italienarne, och fastän man knappast vågar hoppas ett lyckligt resultat af deras motstånd, kan man likväl icke neka dem sin sympati. I Toskana, Modena och Parma protestera alla autoriteter och korporationer, ända från de provisoriska regeringarne ned till de minsta kommunalråd, med samma ifver mot att få tillbaka sina fördrifna tyranner. Synnerligast i Toskana går allt lagligt och lugnt tillväga, men der bildas ett motstånd, hvilket ej skall blifva lätt att öfvervinna. Konsultan, en representativ församling, som står vid provisoriska regeringens sida, har utfärdat ett dekret, i hvilket det heter, att den afsatta dynastiens återkomst och hvarje annan kombination, som strider mot nationens önskan, skall ovilkorligt vara oförenligt med Ingnets och ordningens bibehållande i Toskana, och skall blifva fröet för nya skakningar i Italien. Regeringen har skickat sändebud både till Paris och London för att föra Storhertigdömets talan, och har uppfordrat Kung Victor Emanuel att bevara protektoratet öfver Toskana till dess landets angelägenheter äro definitivt organiserade. Situationen är i det hela taget sådan, att TInd. Belge knappast säger förmycket när den yttrar, att tillståndet i Italien aldrig har varit mera oroande än efter den fred, som är afslutad för att återgifva det olyckliga landet lugn, oberoende och välstånd. I underhusets möte d. 22 d:s tillkännagaf Lord Elcho att han ämnade d. 1 Augusti inkomma med en motion, genom hvilket huset skulle förklara att det stred mot Englands ära och värdighet att deltaga i en fredskongress, hvars preliminärer redan voro fastställda af de båda kejsarne. Med anledning af en interpellation yttrade Lord John Russel, att han icke trodde att någon öfverenskommelse existerade om att dynastierna i Toskana, Modena och Parma med vapenmakt skulle återinsättas; detta vore ej heller Napoleons afsigt. — Från Wien skrifves i Times: Nästa vecka afsluta Frankrike och Österrike i Zärich fredstraktaten, hvilken Sardinien kan tillträda genom en biläggsartikel. Såsom Österrikes och Frankrikes fullmäktige vid densamma uppgifvas grefve Colloredo-Wallsee och baron v. Bourqueney. — Ett telegram underrättar oss om, att England skall genom grefve Persigny tillkännagifvit sig vara sinnadt för en europeisk kongress med afseende på ordnandet af de italienska angelägenheterna och att det ämnar föreslå en allmän afväpning. Den allmänna afväpningen spökar således återigen och skall väl tillställa nya oredor. På samma väg hafva vi äfven fått underrättelse om, att Toskanas storhertig skall hafva abdikerat till förmån för sin son Ferdinand. Denna händelse torde dock icke kunna hafva någon inverkan på Italienarnes åsigter om de fördrifna dynastiernas återvändande. — Kejsar Napoleon, som ämnat bevista baden i Plombieres, har måst inställa denna resa med anledning af den politiska ställningen. Efter högtidligheterna i Paris d. 15 Augusti ämnar han istället åtfölja kejsarinnan till Biarritz. — Enligt underrättelser från Konstantinopel har Sultanen måst inställa sin resa till Egypten med anledning af de stora omkostnaderna för en sådan och en betänklig brist i kassan. Han har derföre måst åtnöja. sig med en liten utflygt till Dardanellerna. — Enligt underrättelser från Bombay fortforo oroligheterna ännu d. 23 Juni i trakten af Rewah och Dschubbelpore. Rebellerna hämmade all handel och industri. Höfdingen Bullie hade likväl blifvit slagen af Major Rennie. — Från Bulgarien berättas ånyo att Turkarne föröfvat skändligheter mot kristna fruntimmer. — Från Valparaiso meddelas nnder d. 31 Maj, att allting åter är lugnt sedan insurgentcheten Pedro Gallo blifvit slagen. Han har lyckats fly öfver bergskedjorna till argentinska republiken San Juan, hvarest han och l:! hans följeslagare bifvit afväpnade af autoriteterna. Arbetena på jernvägen mellan Valparaiso och San Jago påbörjas ånyo.