då ännu icke mottagit något officielt meddelande om fredstraktaten; Cowley hade begärt upplysningar af Walewski om fredsvilkoren och sättet för desammas afslutande, men Walewski hade svarat att några meddelanden af detta slag icke vore möjligt att lemna förrän kejsaren om måndagen (d. 18:de) var återkommen. På en interpellation af lord Fitzgerald förklarade Russel att han och Palmerston önska ett fullständigare oberoende för Italien; han ville icke i otid uttala någon mening om huruvida England skall deltaga i en möjligen blitvande kongress. Kommer England att medverka, skall det dock uppbjuda allt för att göra sitt inflytande gällande till förmån för fredens befästande; ty England kan icke deltaga i en fredstraktat, som icke öfverensstämmer med Europas säkerhet samt landets ära och värdighet. — Bland de grunder, som tala för en kongress, anföres först, att Österrike besatt Lombardiet i kraft af Wienertraktaterna, hvarföre de makter, hvilka undertecknat desamma måste hafva rättighet att sanktionera öfverenskommelsen emellan de båda kejsarne; vidare anföres, att upprättandet af ett italienskt förbnnd medför en så väsendtlig förändring i de europeiska förhållandena, att två makter ej på egen hand kunna få genomföra densamma. Preussiska tidningarne anse fortfarande fredens afslutande som ett resultat af Preussens hotande hållning. Sedan Preussen åstadkommit ett så inbilladt storverk, hafva de till Rhen beordrade trupperna fått order att göra halt och regeringen har tillsammans med Österrike återtagit de framställningar om mo: bilisering af vissa förbundshärar, hvilka gjordes d. 4 och 7 d:s i Frankfurt. Både kejsar Napoleon och kejsar Frans Josef hafva i proklamationer till sina armeer yttrat sig om de grunder, som föranledt dem att sluta fred. I den franska proklamationen heter det, att kriget hotade antaga ett fruktansvärdt omfång, och att Frankrikes intressen icke kräfde dess fortsättande under sådane vilkor. Man kan ännu ej med säkerhet afgöra om Napoleon härmed syftar på de neutrala makternas hållning eller på den revolutionära gäsningen i Italien och Kossuths planer att revolutionera Ungern. — Kejsar Frans Josef yttrar i sitt program: För traktaternas helgd är striden börjad i tillit till österrikiska folkets hänförelse, härens tapperhet och de naturliga bundsförvandternas bistånd. Utan bundsförvandter måste Österrike vika för ogynnsamma politiska förhållanden. Kejsaren utlofvar äfven tidsenliga förbättringar i lagstiftningen och förvaltningen. Som i måndags väntade man kejsar Napoleon till S:t Cloud. Först d. 15 Augusti skall han hålla sitt högtidliga intåg i Paris ji spetsen för de regementen, som vid den tiden äro återkomna från Italien. Den 13 d:s infonno sig i S:t Cloud alla de fremmande sändebuden i Paris för att lyckönska kejsarinnan i anledning af fredsslutet. — Hertiginnan af Parma samt hertigarne af Toscana och Modena hafva af Napoleon blifvit uppmanade att återvända till sina stater. — Påfven skall hafva förklarat sig beredd att antaga det honom erbjudna hederspresidiet i det nybildade Itahenska förbundet. — Cavours afskedstagande tyckes helt och hållet vara frivilligt samt föranledt deraf att grundbestämmelserna för freden ej motsvara det manifest, som Napoleon utfärdade vid krigets början. — Grefve Arese, Lombard och intim vän med Napoleon, är utnämnd till Cavours efterträdare såsom Sardiniens ministerpresident. — I Neapel hafva oroligheter blifvit tillställda af Schweitzertrupperna, hvilka varit af en ganska allvarsam natur. Man känner ännu ej rätt orsaken dertill. Trupperna gjorde formligt uppror i käsernerna, dodade en öfverste och flera officerare samt ville storma det kongliga slottet. De drefvos dock tillbaka och nedskjötos med kartescher; 85 st. dödades och 233 sårades. — Från Kalkutta skrifves till Times att Indiska regeringen beslutat sig för att tillbjuda en stor del af gamla Ostindiska kompaniets trupper afsked på vilkor af fri öfverfart till England. Man tror att omkring 7,000 man skola antaga tillbudet. — Turkiska Sultanen skall på sin resa till Egypten besöka Smyrna och Syrien. Han skall åtföljas af sin äldste can an hrar aARh Tara d TNA: