FE sr Tfn JR rn beroende Italien från Mperna till Adriatiska hafvet. Vi äro öfvertygade att Napoleon ej skall vika en hårsmån härifrån. Han har förr brutit sin ed, men nu, då han börjat sitt försoningsverk, kan, vill och skall han säkert ej sluta det med ett löftesbrott. Enligt en Wienerdepesch skulle generalerna Clam Gallas och Furst Lichtenstein hafva nedlagt sina befattningar vid armåen i Italien. Man vet icke med visshet orsaken härtill, men man påstår att de båda generalerna redan efter slaget vid Magenta hade åstundat en undersökning angående vissa punkter i general Giulays rapport, och att det nu äfven kommit till obehagliga uppträden mellan dem och kejsaren. — Samma dag som vapenstilleståndet afslöts besköt franska fregatten Impetueuse staden Zara i Dalmatien. Sedan fästningen besvarat elden inställde fregatten bombardementet. — General Niel har blifvit utnämnd till marskalk och brigadgeneralerna Auger, Maneque, Bouteilloux och Cassagnolles till divisionsgeneraler; utnämningarne hafva skett för deras uppförande i slaget vid Solterino. — Enligt senare uppgifter är Sardinarnes förlust vid Solferino större än förut angifvits, och uppgår till 79 döde och 272 sårade officerare samt 1,006 döde, 5,541 sårade och 2,076 saknade underofficerare och soldater. — Icke mindre än 8,393 österrikiska fångar hade före slaget vid Solferino blifvit skickade till Frankrike. : Lord Stratford de Redcoliffe uppläste d. 5 d:s i engelska öfverhuset sin motion i italienska frågan, utgörande en adress till Drottningen om fullkomnandet af försvarsanstalterna samt att vidtaga åtgärder, hvilka äro egnade att föra till fred. Den 8 d:s förklarade han sig tills vidare uppskjuta motionen, med anledning af det ingångna vapenstilleståndet, och uttalade dervid en förhoppning, att England skulle vid fredsunderhandlingarne göra sitt inflytande gällande och förhindra att Wienertraktaterna kränktes. Sedan Lord Brougham hade ansett att hvarje diskussion öfver de utländska förhållandena i närvårande ögonblick vore olämplig, förklarade Lord Granville, slutande sig till samma mening, att England icke skulle underlåta att använda sitt inflytande vid fredsunderhandlingarne. De sista underrättelserna från krigsteatern förmäla att de franska förposterna stodo i Capo, ungefär en mil från Verona. Prins Napoleons korps kamperade i trakten af Mantua. Franska högqvarteret skulle vara i Minerbe, en knapp fjerdingsväg från Legnago, under det armeens hufvudstyrka koncentrerade sig i det förskansade lägret vid Verona. Belägringskorpsen framför Peschiera bestod af två piemontesiska divisioner och en fransk brigad; belägringen leddes af general Frossard. En fäktning hade egt rum vid Bormio emellan österrikarne och Garibaldis samt Cialdinis korpser. Den hade varit obetydlig. Garibaldis korps hade 10 svårt sårade, och Cialdinis 3 döde och 4 sårade. — Enligt i går ingånget telegram har konungen i Sardinien såsom krigsgärd anbefallt tio procents förhöjning å skattebeloppen i samtliga provinserna. — Natten emellan d. 2 och 3 d:s rasade ett fruktansvärdt oväder öfver London, under hvilket ett stort antal menniskor ihjelslogos af åskan. — I Ryssland väntar man otåligt storfurst Konstantins hemkomst, hvilken man sätter i förbindelse med utfärdandet af kungörelsen om lifegenskapens upphörande. — Sultan af Turkiet skall i vigtiga statsärenden afresa till Egypten. — Från Cochinchina meddelas att amiral Regault d. 22 April slagit den Anamitiska hären, som stod 10,000 man stark vid Saigon, och derpå eröfrat ett af 19 kanoner försvaradt fäste. Fransmännens förlust utgjorde 14 dödade och 30 sårade. — En rysk arme om 60,000 man har ryckt från Kaspiska hafvet till Khiva, för att, enl. öfverenskommelse med Persien, underkufva Turkomannerna. Times har i sitt nummer af d. 8 d:s öfverraskat Europa med en pohtisk underrättelse af stor betydenhet, hvilken dock bladet funnit för godt att inflicka bland Börsunderrättelserna. Den handlar om icke något mindre än en formligen afslutad öfverenskommelse emellan kejsar Napoleon och Kossuth om Ungerns revolutionering. Gången af dessa underhandlingar har varit följande: Öfverste Kiss, som är bosatt i Paris och gift derstädes med en fransyska af förmögenhet, har ledt alla förberedande ötverläggningar. Förslag framställdes till honom, hvilka han skulle öfverföra till Kossuth, och han har derföre oupphörligt måst resa emellan de båda länderna, För någon tid sedan fann han det nästan omöjligt, att åvägabringa någon öfverenskommelse. KosID