Han har gatt bort att inför konungars Konung aflägga råke Sverges thron setat en furste, djupare älskad af sitt folk, högre vär Tiden är ej ännu inne att utur strängt historisk synpunkt bedömma honom såsom regent. Detta kan ej ske förr än de vågor laggt sig, som tidens passioner uppkallat. Dock kunna vi framlägga de allmännaste dragen af hans lefnad, de vigtigaste åtgärder, som utmärka hans regeringsbana. Han föddes d. 4 Juli 1799 af sedermera konungen Carl XIV Johan och dess gemål Eugenie Bernhardine Desirce, köpmansdotter från Marseille. Då fadren, såsom kallad thronföljare, år 1810 anlände till Sverge, medfördes ej den unge sonen, som först i December samma år med sin moder ankom till det nya fäderneslandet. Genast vidtogos åtgärder för hans undervisning och uppfostran, och detta vigtiga uppdrag öfverlemnades åt Professor N. M. Tannström,. Vi veta, att Oskar blef en furste med hög och ädel bildning, såsom få af hans samtida. Stolt och lycklig att ega en sådan son, förde hans fader honom med sig på flera resor genom landet. Folket beundrade den unge furstens skönhet och älskvärda väsen. : År 1812 sattes prinsen under ledning af öfverste-kammarjunkaren, friherre L. Cederhjelm såsom hans guvernör, med en instruktion af fadren, som visade, huru allvarligt denne tog hans uppfostran; Då kronprinsen år 1813 afreste till Tyskland, följde Oskar honom till Karlskrona. På fälttåget i Norge, som gjordes följande året, medförde kronprinsen den fjortonårige sonen, som visade sig lifligt intresserad för allt, som rörde fäderneslandets ära. Efter återkomsten från Norge började den unge furstens beredelse till hans första nattvardsgång för sedermera erkebiskop J. O. Wallin. I April 1815 skedde konfirmationen af erkebiskop Lindblom, och dagen derefter mottog prinsen för första gången den hel. Nattv. af Wallins hand. Den 20 April aflade Oskar sin trohetsed inför den gamle konungen, i närvaro af samtl. kungl. personerna. Sanima år valdes han af Landtbruks-akademien till dess kansler och straxt derefter till hedersledamot i krigsakademien. Då svenska armåens krigsbefäl kallades att sammanträda d. 28 Juni 1817 i Stockholm, utnämndes Oskar till vice-ordförande. Vid aderton års ålder förklarades han för myndig. Den 14 Juli 1817 bevistade han för första gången statsrådets öfverläggningar, och helsades vid detta tillfälle af den gamle monarken. Under riksdagen samma år fattades det beslut, att Oskar skulle föra regeringen i händelse af konungens och kronprinsens sjuklighet. Genom den gamle Carl XIII:s bortgång tillföllo den nya kronprinsen, utom andra utmärkelser, äfven den att väljas till Upsala universitets kansler. Efter riksdagens slut reste han med sin höge fader till Kristiania och Trondhjem, der kröningen förrättades. Samma år utnämndes han till generalbefälhafvare öfver de i Skåne sammandragna trupperna. Vid denna tid företogos af kronprinsen resor i åtskilliga delar af landet, såsom Skåne, Blekinge, Westergötland, Wermland, Dalarne och Upland. Nu insattes han bland de studerandes antal vid universitetet i Upsala, der han, sträfvande åt bildningens höjder, vann månget hjerta uti den ungdomsfriska kretsen af jemnåriga, och grundlade mången förbindelse för lifstiden. — Vid slutet af sin studentbana erhöll han såsom ett minne af sin vistelse i Upsala af studentkorpsen ett svärd och ett dryckeshorn, symboler af den manliga viljans kraft och af ett sansadt lefnadsmod. Detta skedde d. 1 Dec. 1819 under stora högtidligheter, sång och poesi. Vid denna tid erhöll prinsen af sin fader uppdraget att föra ordet i den direktion, som fått sig anförtrodt att besörja om utdelande at understöd åt dem, som blifvit blesserade i fält, och deras enkor och barn. År 1821 insjuknade kronprinsen allvarsamt i en häftig feber. Men faran öfvervanns och prinsen tillfrisknade, till stor glädje för folket och landet. Efter general Cardell, som afsomnade detta år, utnämndes kronprinsen till generalfälttygmästare för svenska artilleriet. Ar 1822 företog kronprinsen en längre utrikes resa, under namn af grefve af Skåne. Vägen togs öfver Danmark, Hamburg, Hannover, Minden till Aachen, der han sammanträffade med sin moder. Derifrån reste han genom Nederländerna och tog öfver Brössel vägen till Rhen, sedan inåt Bayern och Wirtemberg. I BEichstedt, det förmodade målet för resan, utsåg han sin brud, den af skönhet och behag strålande femtonåriga Josefina, dotter af hertig Eugåne af Leuchtenberg. — Efter några lyckliga dagars vistelse härstädes reste han vidare och tog genom Schweiz vägen åt konstens förlofvade land Italien, och förbi Lago Maggiores förtjusande stränder till Milano och sedan till Rom, dit han anlände d. 6 Okt. Här tillbringade han 14 dagar bland konstnärer och konstens alster, och återvände mot Norden d. 20 samma månad. I Verona, der den stora kongressen var församlad, gjorde han bekantskap med flera af tidens största män och regenter. Sedan han tillbringat ett par veckor i kretsen af sina blifvande anförvandter påskyndade han hemresan och landade lyckligt på svensk jord d. 17 Dec. Dagen före julafton anlände han till Stockholm. Folkets jubel var lika högljudt som uppriktigt. Under den vigtiga riksdagen 1823 firades kronprinsens förmälning. Den furstliga bruden anlände till Stockholm d. 13 Juni och mottogs på ett både lysande och innerligt sätt. Den 19 i samma månad skedde vigseln i Storkyrkan. I Februari 1824 utnämndes kronprinsen till vice-konung af Norge, dit han d. 5 April i sådan egenskap begaf sig. Den 3 Maj 1826 föddes kronprinsens äldste son. Den 1 Dec. utnämndes kronprinsen till Storamiral. Den 18 Juni 1827 föddes prins Gustaf. I Januari 1829 föddes Oskars och Josefinas tredje son, prins Oskar. Dan 24 Anrell 1220 fröddas nensacsan Fumania