2 loljd al varv Knappa ULPVilllne Hlaste vI inskränka oss till följande korta redogörelse för hvad under detta särdeles intressanta och lärorika möte förekommit. Diskussionen öfver de af Pråeses, Prosten Traneus, framställda satserna, som på Tisdags formiddagen började etter Biskopens latinska helsningstal, fortsattes på e. m., efter afhörande af Adj. Mag. A. I. Bruhns oration, och afslutades Onsdags I. m. Till en början iakttogs den gamla disputationsordningen, i det den ene cfter den andre uppträdde såsom opponent med anmärkningar mot de framställda satserna, som af Preses försvarades. Så väl detta som de först behandlade frågornas rent dogmaliska natur vållade en kännbar brist på litlighet i första dagens diskussion. Det var troligen med anledning häraf som Biskopen på eltermiddagen uppläste ur en tysk dogmatik en längre athandling om lIuspirationen. Etter honom uppträdde D:r Wieselgren som föreläste en till honom lemnad uppsats at en lekman om det bedröfliga kyrkliga tillståndet i Ilamburg, hvilket al talaren framställdes såsom et varnande exempel på följderna af en sådan uppfattning al religionsfriheten, som skulle den innebära en ättighet all alls icke hafva någon religion. Det ed redan mot attonen, då Skol-Inspektorn Mag. J. Wallin framkastade den brandfackla, som med ens ändrade förhållandet vid hela den följande diskussionen, hvilken med få undantag utmärkte sig för en hög grad af litlighet. Mag. Wallin uppträdde med ett skarpt ogillande af den i satserna ganska opartiskt afhandlade lekmannaverksamheten. Tonen i detta föredrag kunde icke undgå att såra de närvarande lekmän; ehuru det icke kunde betviflas att flertalet af prestmän i det hela gillade de deri uttalade åsigterna. Den längt framlidna tiden manade till uppbrott, men minoritetens mening fick äfven denna dag ett uttryck derigenom att Lektor I. T. Blomstrand i få, men kraftiga ord uttalade ett bestämdt ogillande af Mag. Wallins föredrag. lan påminde presterna derom, att ifall de behötde försvar mot villolärare måste de försvara sig sjelfva och icke trygga sig till sina förmenta rättigheter. Men ville de hafva något hopp om en säker seger, finge de icke stå ensamma, utan såsom anförare med en trogen skara lekmän omkring sig, män och qvinnor, till hjelp och bistånd. Sedan det församlade presterskapet på Onsdags f. m. efter afhörande af Kyrkoherden Mag. OC. W. Skarstedts både till innehåll och form utmärkta predikan, återkommit till samlingsrummet, upptogs åter diskussionen om lekmannaverksamheten, som upptog hela f. m., så att senare hälften af satserna, der ganska många särdeles vigtiga frågor förekommo, helt och hållet måste förbigås. För lekmannaverksamheten talade Lektor Blomstrand, Kand. AA. W. Ekman, Pastor Bb. J. Glasell och AkademiAdjunkten Hulterantz, som at Biskopen uppmänades att yttra sig i frågan. Till försvar för den motsatta meningen uppträdde Mag. Wallin, Kyrkoherde Iolmqvist, tads-Komminister Johansson, Kyrkoherden J. I. Ström (i Gällared), v. Pastor d Angotte och Stads-Katecheten C. J. Johnsson. En mera neutral hållning iakttogs af Prosten Gyllenhammar, Kyrkoherde J. Carlsson (1 Okome), v. Pastor Blidberg, Prwses Prosten YTraneus och Stiftets Styresman Biskop Björck, som på förnyade uppmaningar, särskildt af Kyrkoherde JIfolnqvist, uppträdde och med sitt varma, kärleksrika och innerligt ödmjuka föredrag på ett särdeles lyckligt sätt afslutade diskussionen, hvilken utan detta förmedlande och försonande element helt visst skulle hos de flesta efterlemnat ett ganska obehagligt minne, i följd af den skärpa hvarmed olikheten i åsigter flera gånger framträdde. Otvetydig var emellertid enstämmigheten i hufvudsaken, då man å ena sidan icke förnekade den stilla lekmannaverksamhetens värde och berättigande, inom familjen och dess närmaste omgifning, hka litet som man å den andra obetingadt försvarade de kringresande predikanter, som verka till söndring och sprida irrläror; ehuru det måste framstå temligen klart att sjelfva ordet lekmannaverksamhet haft en obehaglig klang för flertalet af det här församlade presterskapet. Vi återkomma till en kortfattad redogörelse för de återstående förhandlingarne vid det i går afton vid tiotiden afslutade prestmötet. Fynd. Anna Brita Isaksdotters på Käringön son, Isak Andersson, har d. 17 sistl. Juni vid gräfning under en intill deras stuga stående sten, på två alnars djup funnit ett mindre hjerta af guld, som blifvit till härv Tandslanoli aHtamnadt för att harm hindac KkKvnn SL ja ww s Of kr kr