VI LVIIUTLHLD. Helsingborg d. 25 Juni. Åska förenad med hagelbyar rasade d. 21 d:s på många ställen i vestra I delen af Skåne och anställde stor förödelse synnerligast å rågen, ärterna och foderväxterna. — Mag. I Damm har nu väckt ett andra tryckfrihetsåtal mot I Oresundspostens utgffvare. — 2 —lÄX Från Utlandet. Återigen har en drabbning egt rum i Lombardiet och äfven denna gång var segern på de allierades sida. Man väntade denna drabbning, men man vågade knappt hoppas en så lycklig utgång. Sedan Österrikarne dragit sig tillbaka från deras goda ställningar i Lonato, Castilione och Volta (alla tre på Mincios högra strand) framryckte de allierade mot dessa ställen. Den 22 gick armöen öfver Chiesefloden (biflod till Oglio) och tog högqvarter i Montechiari, nära Chiese, hvarvid ett par mindre förpostfäktningar egde rum. Dagen derpå foretogo Fransmännen rekognosceringar ända till Goito vid Mincio och Sardinarne framryckte mot Peschiera och slogo tillbaka österrikarnes förposter. Samma dag framflyttade äfven österrikarne sitt högqvarter från Villafranca till Valeggio (tätt vid Mincio) samt samlade en ansenlig del af sin krigsstyrka på högra stranden af Mincio, hvilken flod öfvergicks på fyra ställen. De framryckte mot Chiese, der de träffade på de allierade. Inbröt så Midsommarsdagen öfver de Lombardiska slätterna. Då drabbade härarne tillsamman redan kl. 4 på morgonen och kämpade hela dagen till kl. 8 på aftonen. MHufvudslaget stod vid Cavriana, en mil vester från Mincio, och har troligtvis varit mycket blodigt. Annu har man ej andra underrättelser om detsamma än pr telegraf; men dessa underrättelser utvisa, såväl från österrikiska som franska sidan, att segern stannat i de allierades händer. En officiel österrikisk berättelse från Verona af d. 25 medgifver att österrikiska centern blef sprängd genom fiendens häftiga angrepp, hvarefter armeen, sedan den lidit ovanligt starka förluster, på aftonen måste retirera. Den drog sig då åter ötver Mincio samt flyttade högqvarteret tillbaka till Villafranca (något öfver en mil öster från Mincio). I en dagorder, dat. Verona d. 18 Juni, hade österrikiske kejsaren tillkännagifvit, att han sjelf ställt sig i spetsen för den tappra österrikiska armåen. Det är således på hans härförarekonto, som det lidna nederlaget får antecknas; och han har förut förklarat, att soldaterna varit utmärkt tappra, men befiälets oduglighet har vållat de motgångar hvilka man hittills lidit. I kejsar Napoleons depesch till kejsarinnan, dat. Cavriana d. 29 Juni kl. 9 e. m., ansåg han att hela österrikiska armöen, naturligtvis med undantag af fästningsgarnisonerna, hade deltagit i striden, hvars slagtlinea haft en utsträckning af 5 lieus (öfver 2 svenska mil). Senare underrättelser förmäla, att fransmännen tagit 3 fanor, 30 kanoner samt 7,000 fångar. Några uppgifter om förlusterna finnas ej ännu. Den stora striden skall bära namnet slaget vid Solferino. Kejsar Frans Josef tycker visst att det redan blifvit tråkigt att stå i spetsen för en armå med sådane motståndare, ty enligt underrättelser från Wien, skall han dit återvända, emedan ,, vigtiga regeringsärender kräfva hans närvaro derstädes. Ryktena berätta äfven fortfarande att franske kejsaren skall återvända till Paris, ehuru de äro motsägande i afseende på tiden när detta skall ske. I sammanhang härmed samt med Preussens mobilisering och ministerombytet i England, börja åter rykten dyka upp om en kongress. ,IInd. Belge tror sig veta att Preussen redan framlagt propositioner för Wienerkabinettet i detta afseende, hvilka skulle hafva följande lydelse: 1) En kongress skall ordna Italienska frågan i hela dess vidd och på de grunder, hvilka Osterrike medgifvit, och separat-traktaterna med de andra italienska staterna underkastas en revision; 2) de i 1815 års traktater fastställda gränsbestämmelser skola gälla som orygglig basis för nnderhandlingarne; 3) de tillökningår, som Sardinien, med Frankrikes samtycke erhållit, godkännas ej. — Om äfven Österrike är villigt att gå in på sådane propositioner, så skall dock aldrig Frankrike göra detsamma. Daily News förklarar äfven, att Preussen ännu ej skall hafva framställt detta förslag, utan väntar att ett slag först skall stå vid Mincio. Då sådant nu skett, torde det dödfödda förslaget krypa fram. Lord Russel lärer gjort Preussen bekant med sin italienska politik, hvilket bör kunna uträtta något godt. D AE: b FE ET ÅA AA