Neutrala makters handel förr och nu. Economist innehåller följande orienterande annärkningar om de vilkor, under hvilka neutrala maker nn för tiden kunna fortsätta sin handel under ett krig, och om de framsteg i liberal anda, som under senare tiden i detta hänseende egt rum i Sjörätten: Under det de snabba förbättringar, hvilka veenskaperna göra i förfärdigandet af krigsverktyg och sättet för deras användande vid en sammandrabbning mellan stridande makter, med hvarje år måste förorsaka större blodsutgjntelse och mera afgörande :esultater, är det tillfredsställande att iakttaga, huru civilisationens framsteg smäningom inskränka ett krigs medelbara följder till de verkligt deltagande och beria de fredliga och arbetande klasserna från de faor och inskränkningar, hvilka under föregående tiler visat sig så skadliga för allas intressen. Under Ryska kriget yttrades mycket i detta afseende, hvilcet man förnämligast har att tacka Lord Clarendon ör. Under nämnde krig gjordes för första gången ett örsök att befria handeln från de besvärande vilkor, wilka förut pålagts dem under krigstid, och så ofa gifvit anledning ttll nya stridigheter genom neurala makters inblandning. Den princip som fastsates, var, att handeln skulle gifvas all den frihet, som ir förenlig med föremålet för kriget. I öfverenstämnelse med denna princip förmådde Lord Clarendon på kongressen i Paris de europeiska stormakterna att införa nya bestämmelser i sjörätten under krig, genom hvilka neutralt gods i fiendtligt skepp och fienlens gods i neutralt skulle vara fritagna från att uppringas. Således gafs allenast rätt att uppbringa findtliga skepp lastade wed fiendens varor. Krigskontraband göra naturligtvis undantag häruti. Men let vigtigaste medgifvandet var den bestämmelse, att en gräns skulle sättas för det demoraliserande och sjöröfvareaktige systemet att utfärda kaparbref. Genom dessa reformer blef det icke allenast en möjlighet, att handeln nästan utan afbrott kunde fortsättas af de nationer, hvilka icke voro invecklade i kriget, utan äfven af de stridande nationerna, sålänge icke någon effektiv blokad är införd. Derigenom gjordes itven ett slut på de många missförstånd och stridigheter, som beständigt upppstodo mellan krigförande och neutrala makter, och genom hvilka krigets omfång så ofta ökades. Man kan icke nog högt skatta de fördelar, som dessa kloka och på rätt tid, i tidsålderns unda, vidtagna åtgärder hafva tillförsäkrat menskligheten. Det är tillfredsställande att se, att kejsar Napoleon ir böjd för att handla i samma anda, som dikterat lessa bestämmelser. Han har strängt vidhållit ordaydelsen i bestämmelserna och i tvistiga fall använder nan det liberalaste tolkningssättet. Således uppstod yligen tvifvel om, huruvida kol skulle anses som crigskontraband. Ehuru detta icke förut varit hänlelsen, är det tydligt, att införandet af ångkraften i rigsflottorna har nu gitvit kol en större betydelse unler krig än förut. Men i en så tvifvelaktig punkt nå de stridande makterna, enligt folkrätten, sjelfva röra bestämmelser. Hvad Frankrike angår, har Moitören, som man vet, lemnat den underrättelsen, att kejsarens regering hittills icke ansett kol som krigscontraband, och att den heller icke under nuvarande rig vill frångå denna åsigt. Detta beslut är så myccet hederligare at kejsaren då en motsatt åsigt kunle hafva varit till stor skada för Österrike, utan att örorsaka Frankrike någon synnerlig praktisk olägenwet. Sålänge som Österrikes flottor äro innestängda hamnarne, och sålänge Frankrike, med hänsyn till ina motståndare, är herre öfver hafvet både vid egia och fiendens kuster, skulle Frankrike, utan fara utt uppbringas, kunnat förse sig med huru stor qvanitet kol som helst, på samma gång hvarje tillförsel cunnat afskurits Österrike. Kol afviker i några afsenden från de artiklar, hvilka vanligen räknas som