Göteborg, d. 15 Juni 1859 Huru ringa anledning det tyska krigspartiet har att räkna på engelskt bistånd visar till fullo följande ur Times lånade artikel, hvilken utgor en fortsättning af den, som vi meddelade i förra numret. Ty då detta blad hittills så ofta röjt osterrikiska sympatier, kan det språk det nu för, anses vara föranledt af den för de allierade gynnsamma allmänna meningens påtryckning. T denna tid bör hvarje nation, som utöfvar något inflytande på andra folkslag, uppträda försigtigt, ståndaktigt och värdigt. HEuropa lider af en sjukdom, som, efter att ha blifvit hämmad under en generation, nu har brutit ut med all styrka. Det har åter visat sig att det franska folket vill frigöra sig från de internätionella traktaternas band och längtar att kasta svärdet i vågskålen, och ingen menniska kan förutse följderna deraf. För det närvarande bemödar naturligtvis kejsaren sig att öfvertyga fremmande nationer om att kriget i ltalien år en undantagsepisod i hans regering, som, enligt programmet i Bordeaux skulle bli en fredsperiod. Men det ligger i dylika striders natur att de gäcka menskliga beräkningar. Den visaste statsman kan ej säga hvem som blir indragen deri och hvem som kommer att skonas derifrån. Har kriget icke inom ett år utbredt sig öfver hela Europa, kommer detta att tillskrifvas moderationen och visheten hos de stater, som ända till för sex veckor sedan bemödade sig om att afböja fredsbrottet, och som nu söka bevara sin egen neutralitet. Vi kunna vara öfvertygade om att de krigförande makterna ej skola understödja deras sträfvanden att förekomma ett allmänt krig. Skulle kampen bli förtviflad och utsigterna lika, skola både Frankrike och Österrike söka att förskaffa sig mäktiga bundsförvandter. Österrike skall uppbjuda hela sin förmåga för att inverka på Förbundet och uppelda de mindre staternas entusiasm, under det att Frankrike skall revolutionera hela Italien ända till Messinska Sundet och måhända söka att draga den spanska regeringen in i striden. Enligt vår öfvertygelse beror frågan om kriget skall bli allmänt eller ej, förnåmligast på prinsen-regenten och hans rådgifvare. Hofvet i Berlin har begärt och erhållit initiativet i alla de mått och steg, som skola vidtagas för att trygga Tysklands säkerhet och ära. Det är sannolikt att man kommer att, trots den agitation, som för närvarande pågår i hela landet, respektera regentens beslut och att ingen obetänksam åtgärd skall inveckla Förbundet i krig mot Frankrike. Vi säga att ett dylikt resultat har sannolikheten för sig, men det kan icke nekas att den krigiska stämningen nu har stigit till en sådan höjd att ingen kan veta i hvilka faror de bajerska och de hannoveranska hofven samt hela det tyska folkets entusiasm skall störtå landet. Den artikel vi i förra numret aftryckte ur Augsburger Allg. Zeit. skall förekomma en engelsman extravagant, men det är blott ett prof på den tyska pressens dagliga utgjutelser. I das ganze Vaterland påstå både unga och gamla att Ludvig Napoleon funderar på att upptaga sin farbrors politik och att ett fälttåg vid Rhen skall följa på det i Italien samt att Tyskland borde med exempellös enighet och entusiasm göra slag i saken och förekomma den hotande usurpationen; och Allg. Zeit. upprepar blott hvad som säges på hvarje offentligt ställe. Vi