all betydelse. Ju tyngre berget är, desto våldsammare är eldens utbrott, när den slutligen hinner att skaffa sig luft. Huru vilda dylika planer än äro, kunna de dock åstadkomma eller åtminstone bidraga att åstadkomma mot Frankrike fientliga rörelser i rhenprovinserna, då de ega sitt stöd i den allmänna meningen. När lidelserna komma med i spelet, är det fåfärgt att vädja till de stridandes förnuft, men ännu är det tid att varna för dylikt malplaceradt skryt. Om franska och ryska härar marscherade mot Wien, vore det naturligt att Tyskland funne sig förorättadt och hotade med alla möjliga repressalier, äfvensom att det sökte sätta dem i verket. Då hade det skäl att tala om sin halfva million, och då kunde det räkna något på de staters bistånd, hvilka ej vilja lugnt åse plundringar, enär de frukta att plundraren en dag kommer att vända sig mot dem. Men hvad angår Lombardiet-Venedig Tyskland? Hvad angår Pavia Berlin och Piacenza Hannover? Vi äro goda vänner med Frankrike, det råder ett hjertligt förhållande mellan oss och Preussen och vi äro Osterrikes gamla bundsförvandter, men det kunde icke falla oss in att, när det ostindiska upproret utbröt, bedja Frankrike våpna sig och Preussen båda upp sitt landtvärn för att hjelpa oss att återeröfra vår upproriska halfö. Vi utförde arbetet sjelfva och Tyskland såg på och kritiserade med mycken belåtenhet, så länge saken ännu var oafgjord. Vi gilla icke mer än våra tyska vänner deras handlingssätt, hvilka ha brutit Europas fred och gjort ländernas gränser beroende al krigslyckan, men det är mycket långt emellan ett moraliskt ogillande och en kamp på lif och död för eröfringen af Paris. I Frankrikes uppträdande se vi mycket, som ger anledning till tadel och misstroende, men icke ännu något, som kan berättiga oss att angripa detta land. Hvad beträffar hotelserna med marschen mot Paris, så passa de icke för den tid, hvari vi lefva. Detta år är 1859 och icke 1794, och vi ha lärt mycket, sedan Burke hånade den franska republiken för dess brist på män, på penningar och kraft samt spådde att efterverlden skulle undra öfver att man någonsin ansett gallerna för utmärkta krigare. ,Cornwallis Correspondence visar att den poetiske talarens förmodanden delades fullkomligt af förständiga affärsmän. Men just då Frankrike tycktes vara i den mest förtviflade belägenhet och det såg ut som om det skulle blöda till döds, samlade de trasiga republikanerna sig och gingo emot dessa stolta härar, som öfverskridit deras gränser på alla sidor, och slogo dem samt förde småningom sina hotade standar till den europeiska kontinentens alla hufvudstäder. Dessa skrytsamma hotelser äro endast såpbubblor, men de bevisa art man användt mycken möda på att bearbeta det tyska folkets känslor.