hn — TA 1 Rn AA nn Telegrafkabeln till Gotland. Vi hemta ur Wisbyoch Westervikstidningarn följande underrättelser om den lyckliga utläggninge af den telegrafkabel, som förenar Gotland med fast landet. I Norra Kalmar Läns Tidning läses sålund i en korrespondens från Skanvik, der utläggninge började: Om du vill som jag, läsare så skola vi pla cera oss på denna temligen höga klippa, nere vi stranden. Vi kunna derifrån hålla god utkik åt hat vet och lika väl observera hvad som tilldrager sig land. KL är 6 på aftonen d. 15 Maj. Se der skju ter ett ångskepp ut framom udden. Det är vår en gelsman, Berwick, med telegrafkabeln ombord, sor synes blott hafva väntat på sabbatens utgång för at börja sitt värf. Lugnt och säkert nalkas fartyget blott på några famnars afstånd, klippan der vi stå Du ser kabelns ända färdig att sticka ut i sjön, oc machinerna på däck, som tjena till att hålla den sträck, och efter föreetende omständigheter hämma des: lopp eller tvärtom. Det hela ombord bär utseendet a en mekanisk verkstad, der visserligen icke sotet och stenkolsröken saknas. I oändliga (öfver 14 geogr. mil ringar, ända ned från fartygets köl slingrar sig den ! tum i diameter tjocka tråden och utgår omkring er kon, som är afsedd att förekomma äfventyrliga böj ningar. Medan vi äro så nära, kan jag icke under låta att presentera för dig några af de ombord va rande personerna. Att herrn derborta som står så gentil klädd i frack i kölden, och har så mycket at! beställa är fartygets kapten, det är icke svårt att se: en brittisk sjöman af äkta skrot och korn, hans namn är Cowle. Det är ej heller svårt att upptäcka att mannen derbredvid är ordnaren af det hela. Det är engelske öfveringeniören m:r Canning, en af ingeniörerne vid utläggningen af Atlantiska kabeln; om han är slägt till den remarkable lorden, det vet jag icke, men att han är en gentleman, att en viss öfverlägsenhet bor i hans sätt, det ser du nog. Du ser honom här, lik en fältherre före bataljen, kasta sista gillande blicken öfver de slutna batterierna. Han omgifves af några engelska telegrafister. Såsom representanter af svenska telegrafverket finna vi ombord tvenne af styrelsens ledamöter, intendenterna majoren Fahnehjelm, den förste svenske telegrafisten, och kaptenen Akrell, samt dessutom direktören Preumayer med flera tjenstemän och några amatörer. De 80 åren hafva hindrat telegrafverkets vördade chef, att, annat än med tankarne, följa detta företag, en ny länk i den kedja af tacksamhet som binder fosterlandet vid denne son. All right! ljuder från däck, och besvaras i chorus. Skeppets slup, väl bemannad, med den engelska ingeniören, hans adjutanter och — kabeländan ombord, sticker ut mot land. Nu skall du se att det går som ett jehu. Nu är saken börjad och ingen tid att förlora. Du vet knappt ordet af förrän du finner tråden i 6 å 8 ringar fästad omkring några träd straxt upp i land och ändan införd i ett derbredvid befintligt tält. Som en orm slingrar sig kabeln ut i sjön; båten lägger ut från land efter att hafva qvarlemnat den ena af de engelska telegrafisterna, som skall underhålla kommunikationen mellan fartyget och land. Berwick lyfter ankar och går under kanonsalut och hurrarop, först långsamt, sedan med allt starkare fart, utåt hafvet; den nedgående solen kastar från land sina strålar till afsked, åskådarne på de omgifvande klipporna uttrycka på allt sätt sina välönskningar. Det var ett högtidligt ögonblick, en tafla af gripande effekt, som ofelbart på en hvar måste göra ett djupt intryck af vördnad och tacksamhet mot försynen som vägledt menniskan ända derbän att hon så förmått beherrska rum och tid. Snart är Berwick blott en liten obetydlig punkt vid horizonten, och försvinner inom några ögonblick. Vid nedstigandet från klippan, det vi nu, med din tillåtelse företaga, sedan intet mera utåt hafvet är att skåda, kan jag icke underlåta att särskildt fästa din uppmärksamhet på den punkt der kabeln skjuter ut i sjön. Du skall lätt finna att platsen, med omsorg vald, synes likasom af naturen vara ämnad till detta ändamål. Det är en ungefär tvenne famnar bred ränna (med bråddjup utanför) emellan tvenne klippor, af hvilka den ena yttre utgör en ganska respektabel vågbrytare och åtminstone till någon del bör skydda mot kabelns naturlige, icke sällan hätske fiende, neml. vår-isen. Uppe i tältet är engelsmannen, omgifven af flera svenska telegraftjenstemän, redan sysselsatt att med sin nåltelegraf) korrespondera med Berwick, der man just nu håller på att vid soupen dricka en skäl för kabelns välgång. Jag antager att man gör så äfven inom tältet och under tiden slå vi oss ned, du och jag, käre läsare, vid den bivuakeld som muntert och inbjudande i nattkylan, flammar här bredvid. Som du ser är den yttre beklädnaden af jern d. v. s. virad ganska bastant jerntråd, utanpå vederbörligen tjärad,