och hjelpt österrikarna att förstöra bryggorna, hvadan man måst sända till Frankrike efter pontoner. Om regnet upphör på allvar, hvilket är föga troligt vid denna tid på året och efter de första fyra månadernas torka, så torde det dröja en hel vecka innan marken blir så torr och floderna sjunka så att militära operationer kunna företagas. Det är klart att österrikarna icke ämna göra något angrepp; de allierade torde icke heller ha någon anledning att gå offensivt tillväga, förrän de äro fullkomligt i ordning, förrän tillräckligt artilleri, kavalleri och förråder af alla slag hunnit anlända, och de kunna draga i fält, såsom det höfves en armå, väl försedda 1 alla atseenden. Jag anför dessa omständigheter för att stilla den otålighet och undanröodja de falska föreställningar, som tyckas herrska i England, der man stått på tå och väntat ända sedan den 26 April på en slagtning, som ännu torde dröja länge nog. Från åtskilliga delar af Italien ha engelsmän, som vilja återvända till sitt fädernesland, skrifvit hit tör att fråga om vägen ofver Genua, Turin och Mont Cenis är säker och möjlig att passera; dessa förfrågningar bero uppenbarligen på en oriktig uppfattning af ställningen här. Somliga tro att Turin är, om icke ordentligt belägrad, dock i stor fara, att ångsliga förposter stå och stirra efter det österrikiska avantgardet. Jag kan försäkra er att vi lika litet vänta österrikarna hit som nyseeländarna, att jernvägstrainerna afgå härifrån som vanligt till Genua, och att det icke är svårare nu att passera Mont Cenis än eljest, när vädret är dåligt. — General Goyon torde ej ha svårt för att uppehålla ordningen i Rom, och äfven om hans korps dräger sig derifrån (i stället för att, som det uppgifves förstärkas) skulle sannolikt en fredlig revolution, sådan som der i Toskåna, bli det enda resultatet deraf. Det ta slutar jag af de underrättelser, som ingåt hit, och om de äro grundade, skall sannolik er korrespondent i Rom bekräfta dem.