styrka Frankrike qvarlemnat der torde knapp kunna upprätthålla lugnet. Ryktesvis berätta äfven att en revolution skulle utbrutit i Nea pel. Hela Italien är således ett enda eld sprutande berg. Frankrikes lagstiftande församling antog enhälligt, vid en session d. 30 April, lagför slaget om upptagandet af ett lån på 500 mill fre., dock gjordes en icke oväsendtlig ändring i förslaget. Andra paragrafen gaf neml. Kej saren oinskränkt makt öfver lånet, så att ha kunde använda det både till ordinare och ex tra ord. utgifter, efter behag antingen till krig eller allmänna arbeten. Den nedsatta komi ten föreslog häri den inskränkande ändring att lånet endast skulle kunna användas til att betäcka krigsomkostnaderna; och regerin gen har gått in på denna förändring. Der republikanska oppositionen begagnade sessio nen för att söka förmå regeringen att inlåt: sig i diskussionen om de politiska förhållan dena. Diskussionen som var ovanligt intres sant öppnades af deputeranden Lemercier med med den frågan: marschera vi till Italien fö att föra ett krig till förmån för det revolutionära partiet? Presidenten Baroch svarade härpå: nej, vår kamp går ut på att försvara det konstitutionella systemet på halfön. Plichou var likaledes rädd för att kriget skulle blifva i revolutionens intresse. Af hvad orsak föra vi krig? — sade han. Jag onskar veta, hurtledes det uppkommit, och hvad det skall tjena till. Låtom oss minnas att 1815 voro vi tyrannerna och Österrikarne befriarne. 0. 8 v. Baroch besvar de talaren med den förklaring, att Italienarne aldrig ansett Fransmännen såsom tyranner; dess tyranner voro barbarerne, såsom de sjeltva uttrycka sig. Hvad det nuvarande kriget angick menade Baroch att hela verlden var förvånad öfver den franska regeringens moderation; det börjades blott emedan man angripit Frankrike och tvingadedet att hjelpa sina allierade. Glanspunkten i motet lärer dock Jules Favres föredrag varit, hvilket räckte i tvenne timmar. Huru det egentligen förhåller sig med allianstraktaten emellan Frankrike och Ryssland, vet man ännu icke. Att någon öfverenskommelse är träffad de båda makterna emellan, torde vara troligt, ehuru från båda sidor försäkrats att någon egentlig allians ej är mgången. Denna ötverenskommelse skulle närmast hafva till syfte, att afhålla Tyskland från deltagande i kriget. Detta tyckes äfven bekräftas af Furst Gortschakoffs förklaring till engelska regeringen. Att man dock i London trodde på tillvaron af en sådan allians, det utvisar den plötsliga skräcken på Londons börs, om hvilken utförligare finnes taladt i vår handelsberättelse; och att England tror att något är i görningen, det finner man af nedanstående. De engelska tidningarne anföra som bevis på den blindhet, som Englands regering visat för Frankrikes och Rysslands för lång tid tillbaka påbörjade planer, att redan för två eller tre månader sedan ingingo order till en af de större sjökortsförsäljarne i London på kort öfver de engelska kusterna och befästningarne, hvilka reqvisitioner voro så betydliga, att försäljaren icke vågade expediera beställningen utan att inhemta Amiralitetets samtycke. På senare tiden hafva äfven till flera engelska hamnar ingått stora order på kol för Fransk och Rysk räkning, hvilka skulle effektueras utan afseende på pris eller qvalitet, och man antyder det önskliga uti, att kol innefattas under krigskontraband eller åtminstone påläggas en hög utförseltull. De många kanonbåtar, hvilka Spanien låter bygga i engelska hamnar, gifva också anlednig till misstankar, då man antager, att desamma byggas för fransk räkning; och man har under alla dessa betänkliga tecken blott tröst i den motgång, som Österrike och Ryssland hafva erfarit vid deras försök att upptaga lån. De sista 12 mill. , om hvilka Ryssland kontraherade med flera engelska och tyska hus, skola nu neml. svårligen komma i marknaden, 19 1 a Aa on PIA