frånvaro. Det berättas att prins Jerome skal utnämnas till generalståthållare. Vid lagstiftande församlingens första sam mankomst, framlade grefve Walewski de fakte och underhandlingar som bidragit till situatio. nen. Han visade att Frankrike ständigt åda I galagt den största medgörlighet, jemförde dess f) handlingssätt med Österrikes, och slutade med den förklaringen, att Österrikes uppförande I gjort det till en pligt för Frankrike att beskydda Piemont mot det hotande angreppet, och att den kejserliga regeringen hade beslutat att uppfylla denna pligt. Derpå föredrogos de båda lagförslagen, af hvilka det förIsta, angående utskrifningen af 140,000 man af 1858 års kontingent, straxt antogs såsom varande nödvändigt, och det andra, om rättighet att kontrahera ett lån om 500 mill., hänI vistes som vanligt till undersökning i byråerna. Likasom en högtidlig invigning af fanorna egde rum i Mailand, som ofvan är berättadt, så firades äfven i Turin en stor religiös fest d. 27 d:s, då kung Victor Emanuel med sin äldste son och generalstaben afreste till Alessandria. Prins Carignan är under kungens frånvaro generalståthållare. Wirtembergska regeringen har i ett hemligt möte förelagt den nyligen öppnade utomordentliga Landdagen ett lagförslag, gående ut på att sätta armeåen på krigsfot och bevilja 7 mill. fi. Allt beviljades. Enl. N. Preuss. Zeit., hafva flera tyska stater ingått traktater med Österrike, i hvilka de förpligta sig att lemna hvarandra bistånd i händelse af krig. , Kejsaren af Osterrike lärer d. 27 April egenhändigt hafva erbjudit Frankrike att begge skulle sins emellan direkte uppgöra sina stridigheter; men Frankrike vägrade. Man har äfven genom telegrafen förnummit, att Osterrikarne hastigt stannat till följe af engelsk bemedling., Härmed menas troligtvis det dröjsmål som Österrikarne gjorde vid öfvergången afTicino, hvilken kunnat verkställas d. 26 April, men först skedde d. 28:de. Man ser häraf, att det verkeligen varit Österrikes afsigt att vilja gå in på de sista engelska bemedlingsförslagen, alldenstund detta uppehåll gjordes. Fransmännens skyndsamhet hade tvifvelsutan ej litet bidragit att stämma Österrike fredligt. Bemedlingsförsöket strandade dock som vi veta till följe af de vilkor, som Frankrike uppställde. England afsänder ofantliga krigsförråd till Gibraltar och andra medelhafsstationer, och hade redan i slutet af Mars betingat fartyg i Ostindien, att, mot en hyra af 14 10 sh. å 17 2 pr hvarje soldat, öfverföra trupper till England. Preussiska regeringen har beslutat att samtliga armekorpserna skola sättas på krigsfot och regeringen begär ett lån af minst 30 mill. — I Paris gick d. 2 d:s ett rykte, att en revolution utbrutit i Neapel. — Det berättas från Frankfurt att i Förbundsdagens möte d. 28 April hade Holstein och Lauenburg gått in på förbundets beslut, att göra kontingenten marschfärdig. — Den provisoriska regering, som är bildad i Florens efter hertigens abdikation, består af Pernuzzi, Sanzani och Malenchini. General Ulloa väntades d. 30 April till Florens. — I Paris väntas ministerförändringar; man tror att Delangle och Fould skulle afgå, och att Pietri skall öfvertaga inrikesportföljen. — Nationalbanken i Wien är löst från sin förpligtelse att infria sina noter med silfver. Tullen skall erläggas med silfver eller förfallna koupons af nationallånet. — Osterrike skall skaffa sig en tvångslån.