Från Utlandet. Telegrafen har på sista tiden meddela så färska och intressanta underrättelser från utlandet, att de med posten i utländska tidningar erhållna jemförelsevis äro både föråldrade och af mindre intresse. . För att komplettera de luckor, som härigenom uppstått måste vi än dock som hastigast kasta en blick tillbaka. Man torde påminna sig att såväl Ryssland och England, som. Preussen nedlagt protest emot Österrikes ultimatum och hela handlingssätt. Dessa protester äro emellertid af högst olika slag. Den ryska är, som man kunde vänta, den mest energiska och går vida längre än den engelska, ty Furst Gortschakoff förklarar rent ut, att Österrikes handlingssätt är förnärmande. Den engelska ville ännu icke öfvergifva hoppet om fred och nya förslag fogades till densamma. Hvad den preussiska angår, så är den egentligen ej någon protest, utan den uttrycker blott sin beklagan öfver det som skett, och fritager Preussen från hvarje ansvar, med hänseende till följderna af Österrikes handlingssätt. I Mailand lät den Österrikiske kommendanten kalla till sig borgmästaren och underrättade honom om, att hela garnisonen skulle afmarschera d. 25 April, och att endast två svaga garnisoner skulle blifva qvar i fästena del Castello och Porta-Tosa. Före truppernas afmarsch invigdes högtidligt fanorna; en ceremoni som endast brukas vid krigstillfällen. General Giulay höll vid tillfället ett tal till trupperna. — Den Österrikiska styrka, som gått öfver Ticino, uppgår till 120,000 man. Af dem stå 60,000 under general Benedek, 30,000 under gen. Zobel och 30,000 under Giulays enskilta kommando. De marscherade öfver Buffalora åt Novara och öfver Abbiategrasso åt Vigevano och Mortara. Vi uttalade i förra numret en fruktan, att de franska trupperna ej torde hinna fram till Sardinien i nog god tid, för att afvärja Osterrikes första och svåraste slag. Denna fruktan var dock öfverflödig; ty de Österrikiska trupperna öfvergingo, som bekant är, Ticino d. 28 April, och samma dag hade redan de franska divisionerna Bourbaki och Renault öfverstigit Mont Cenis och voro ankomna till Suza. Morgonen derpå landade general Mac Mahon i Genua med de trupper, hvilka ankommit direkte från Algirien ombord på ett linieskepp och två fregatter. Då Suza oah Genua genom jernbanor stå i förbindelse med Turin, så kunde trupperna inom få timmar vara i Sardiniens hufvudstad. Före utgången af April månad skulle 75 å 80,000 fransmän befinna sig i Sardinien. Genom denna de franska truppernas hastiga ankomst torde således hvarje öfverrumplingsförsök från Österrikes sida hafva misslyckats. Telegrafen har ännu ej underrättat om något egentligt sammandrabbande, hvilket äfven är helt naturligt, då Piemontesarnes plan var att till en början retirera bakom Sesiafloden under afvaktan på den franska hjelpens änkomst. En förpostaffär skall dock hafva egt rum, men närmare underrättelser saknas. En öfverste och ett dussin officerare omnämnas såsom stupade å Osterrikarnes sida. Alla Sardiniska ångbåtar på Lago Maggiore hafva sökt skydd uti Schweitz. Man förmodar att franske kejsaren och Prins Napoleon skola den 5 d:s afresa till Turin, men något bestämdt beslut var ännu icke taget; likasom det äfven var oafgjordt hvem som skulle föra regeringen under kejsarens