VEN MvD UTUL MIbpl Ub UID? MESUDUARI Vb, MV talienska angelägenheterna, i bakgrunden, och stormakternas dolda inre hat och andra lidelser visade sig i öppen dag, för att å vederbörliga sidor rangera Europas väpnade millioOrdalydelsen af det ultimatum, som Österrike tillsändt Sardinien, med trenne dagars betänketid, känner man ej ännu fullkomligt. Vi torde snart derom få upplysning; allt nog, det blef lemnadt utan afseende af Sardinien, och genast öfverskred Österrikiska armåen Ticino, och tågade in på Sardiniens område. Dermed var kriget de facto förklaradt och fält-tåget öppnadt. De ofantliga krigasmassor, som Osterrike vid och i närheten af Sardinska gränsen sammandragit, torde, när den sista ditbeordrade divisionen ankommer, uppgå till öfver 200,000 man. Mot denna styrka kan Sardinien sätta en jemförelsevis obetydlig. Det senare landets mobiliserade armå torde, med inberäkning af de frivilliga och fästningsgarnisonerna, ej kunna uppskattas till fullt 90,000 man. Att Sardinien under sådane förhållanden skulle, utan skyndsam hjelp, så godt som ögonblickligen krossas, är naturligt. Men Frankrike ilar skyndsamt till dess undsättning, HKhuru den franska ärme, som härtill blifvit beordrad, den s. k. Alparmåen, redan, före ingången af den 3 dagars frist, som Österrike gaf Sardinien, satt sig 1 rörelse; så skall den dock troligen ej så snart framhinna. att ej Sardinska trupperna mäste, vikande för ofvermakten, draga sig från gränserna och förskansa sig tillsvidare under fästningarnes skydd. Man känner ej på siffran storleken af den armå, som Frankrike afsändt ; den består emellertid af fyra armekorpser, hvardera under sin divisionschef, och anses tillräcklig, såvida den i tid framkommer, att, gemensamt med Sardinien, kunna hålla Österrike stången. Af många tecken vill det synas som Kejsar Napoleon ämnade sjelf taga öfverbefälet öfver densamma. Utländska tidningar förklara detta vara mera än en gissning; men för vår del äro vi föga böjda att tro derpå. Det synes således som om Österrike genast genom en coup de main velat krossa det lilla hjeltemodiga Sardinien. Genom kraftiga protester mot dess krigslystnad och häftiga anfall, har väl England sökt förekomma detta; men icke kunnat uträtta något. Till en början synes således Öfra Italien blifva den egentliga stridsplatsen, men den uteslutande enda skall det ej långe förblifva. Der torde nog en blodig kamp förestå, då närmare en half million krigare der snart skola sammandrabba; men väldiga stridsmassor börja äfven att på andra håll röra på sig. Som vi i vårt förra nummer omnämnde, har Ryssland slutit en offoch defensiv allians med Frankrike och uppställer stora observationsarmer på Österrikiska och Preussiska gränserna, Ryssland säges hafva utlofvat, att förklara Österrike krig såsnart detsamma anfaller Sardinien. Skulle detta bekräfta sig, så torde vi med snaraste hafva Osterrike anfallet från en sida, hvilken jemförelsevis är ganska blottad. När härtill lägges att England lår värfva 10,000 matroser, för att bemanna kanalflottan mot Ryssland(?), att Preussen och hela Tyska förbundet rustar, liksom Serbien, Donaufurstendömena och Montegrinerna, Turkiet icke till förglömmandes, som redan har en stor härsmakt vid Donau, så tyckes allt tyda på, att ett allmänt Europeiskt krig står för dörren. Att emellertid såväl England som Preussen noga torde betänka sig förrän de taga aktiv del i kriget, är all anledning att förmoda. Vi anser derföre uppgiften, att engelska kanalflottan redan skulle vara bestämd att afgå mot Ryssland vara aldeles förhastad; så mycket snarare som engelska opinionen genom tidningspressen enhälligt förfäktar en väpnad neutralitet. Så länge Ryska eller Franska flottorna ej på något sätt våldföra Englands intressen, torde man derföre hafva att vänta neutralitet från det hållet. Äfven Tyska förbundet torde ej förr än Frankrike gör någon demonstration vid gränsen kunna aktivt uppträda. Tillsvidare torde således det stora dramat komma att spelas endast i Italien. Småningom skall dock den ena makten efter den andra dragas in i hvirfveln. För närvarande finnes ingen anledning tro, att de Nordiska makterna skola komma att blifva inblandade. Enligt sista telegrammerna yttrar Morning Herald för den 29 d:s, att Ryssland försäkrar på det bestämdaste, att ingen traktat afslutats, som kan beröra Englands intressen. — Monitören berättar, att en militärre