Opinionens makt.) Ingenting är vigtigare än att kanna sin egen tid. Den står oss närmast, vi bildas i den, och vi bilda den sjelfva. Hvarje tid har sina brister och sina företräden. Om vwvi ej känna de förra, kunna vi ej taga oss till vara för dem ; om vi ej känna de senare, kunna vi ej begagna dem. Åro vi vänner af vår tid, måste det vara en njutning att studera den; är den vår fiende, välan, vi måste så mycket snarare känna den, för att antingen, som Thor, brottas med den eller ock varsamt draga oss undan för dess väldiga ström. I den närvarande tiden har utbildat sig ett element, alltid mäktigt, men aldrig mäktigare än nu. Det är opinionen. I alla förflutna tidehvarf motvägdes den af krafter, som numera försvagats eller ej mera finnas. Det nationliga i forntiden, det traditionella i medeltiden, det konventionella i det senast förflutna tidehvarfvet var då i stället för opinionen och utöfvade dess makt. Mångens anseende skyddades af börden, af ståndet, af bruket eller af fördomar inrotade under sckler. — Man erkänner ej nu mera det historiska. Det må vara en olycka; men det är ett faktum. Man botar ej olyckan dermed att man ej vill se den. — Det är endast Strutsarne af det närv. slägtet, som tro sig undfly faran, då de ej se den; de återkomna emigranterna, sjusofvarne, uppvaknade efter 40 års sömn, som tro att vi ännu skritfva 1789. — De sakerna äro två, om det som är, är bra, eller om det som är, är. Om det ej är bra, bör man åtminstone veta, att det är illa, för att kunna göra det bättre. Opinionen är en statsmakt, ännu ej upptagen i någon regeringsform, men derföre icke mindre till. Den har ännu ingen laglig röst; men den behöfver den icke, ty dess makt är andlig. Den ligger i en tanke; den liknar elektriciteten, som går igenom kedjan af medborgare, hvilka, genomströmmade deraf, känna lika i samma ögonblick, känna samma 0oangenäma stöt, eller samma milda, helande värma. Hvad var det, som störtade Napoleon i en tid då Europa låg knäböjdt vid hans fötter? — Icke svärden, icke vintren; icke öfvermakten och icke naturen. — Det var opinionen. Ty hvem utskickade budkaflarne, då han hade alla Europas händer och tungor i sin makt? Hvem kunde konspirera, när spioner voro på vakt öfverallt? Och dock uppstodo arm6er i det ögonblick de behöfdes. Opinionens elektriska fluidum gick från hjerta till hjerta, utan ljud och utan eld. Alla hade i samma ögonblick samma tanka. Och tidens Jätte föll för denna osynliga makt, på hvilken han antingen icke trodde, eller som han inbillade sig kunna leda, som naturforskarn leder åskan. Huru föll denna dynasti, som Europas bajonetter hade återgifvit herraväldet öfver Frankrike, på 3 dagar från sin både ärfda och eröfrade, och således dubbelt säkra thron? Hvadan kom det sig, att hvarenda Parisare utan konspiration, utan öfverenskommelse och utan befäl, visste på engång sin plats i stri) Denna uppsats af framlidne Biskop Agardh, lärer för omkring 30 år sedan varit tryckt i en Skånsk tidning. Den är oss veterligen ej sedan reproducerad, och vi förmoda derföre att dessa den snillrike mannens tankar — tankar som aldrig kunna blifva föråldrade, utan städse skola blifva lika unga — äro obekanta för nästan alla våra läsare.