och åter, och trädgårdsmästarne, hvilka lade sista handen vid de prydnader, som skulle höja festen. — Ni må icke tro, min bästa Jessie, att allt detta blifvit anordnadt endast och allenast för er skull. Nej, det finnes flera personer än ni, hvilka hafva födelsedagar. Dick blifver nitton år i dag, och han måste äfven hafva en ringa del i festligheterna. Men se här kommer han ju sjelf. Han skall föra er in i förmaket, till min hustru och mina döttrar. Richard Hale trädde fram, och skakade bjertligt Jessies hand. Han hade under en af hennes teriedagar, lärt henne att rida, och under en annan att spela schack, och således voro de redan gamla bekanta. Mrs Hale var en stolt qvinna. Hon kysste Jessie på pannan och helsade henne med en kall beskyddaremin. Hon hade den olyckan att hafva haft en grefve till morfar, och derföre bestod hennes största fel i en svaghet, som hyste för den adliga börden. Jessie, röute också aldrig ett så hjertligt deltagande af henne, som af den öfriga familjenz Hennes man hade visserligen, med sin vanliga grannlagenhet, aldrig för någon yppat Jessies verkliga slägtförhållande, men Mrs Hale hyste en dunkel aning om det rätta sammanhanng I dag uppträdde hon om möjligt med mera än vanlig värdighet, bar sitt hufvud mera upprätt, och hennes rika drägt förorsakade ännu mera väsen än vanligt, då hon långsamt skred framåt. Orsaken till allt detta var, att en ung Lord i dag skulle gästa