fall i Halien och upplefvat sä många små äfventyr. Som bekant torde vara, skref han detta verk 1818 för San Carlotheatern, der kort förut hans opera Armida hade gjort föga lycka. Moses hade således icke allenast en förut fattad mening emot sig, utan hade äfven att kämpa mot ett på förhand förkastadt ämne. Hela verlden sade att operan började med det egyptiska mörkret, och man log i förtid vid ridåns uppdragande, öfver de enfaldiga egyptierna, hvilka klagande och bedjande syntes i spridda grupper, — allt emedan theaterlamporna stodo en aln för lågt. Men så snart man hade hört de första tjuge takterna, tänkte ingen mer på lamporna, utan hvar och en lyssnade blott till ett i jemmer och betryck försänkt folks klagan. Derpå kom Faraos befallning: Venga, Mose! Benedetti, draperad som Michael Angelos Moses i Rom, framträdde under de sublima orden: Eterno, immenso, incomprensibili Dio! och alla åhörarne voro vunna. stället för den förkastelse som på förhand var ämnad operan, rådde nu en förtjusning, hvilken högljudt öfverröstade såväl violoncellens accorder som valdhornets toner, när antingen ett af dessa instrumenter i ett riktigt ögonblick instämde, eller introduktionens hufvudtanke, hvilken ovanligt ofta återkommer, bortklingade i en ny variation. Andra akten vann lika mycket bifall som den första; men den tredje misslyckades. Detta kunde dock icke tillskrifvas Rossini utan librettförfattaren, Leone Totoda, densamme som skrifvit Zelmire, hvilken hade anmodat machinisten att föra Israels barn genom röda hafvet, en sak som så dåligt utfördes att den väckte allmänt löje. Vid andra representationen gick det icke bättre. Redan var den tredje annonserad. Dagen förut låg Rossini efter sin vana sysslolös ännu till sängs och emottog besök af sina bekanta, då författaren plötsligt instörtar under utropet: Maestro! maestro! Tredje akten är räddad! Hur har du förmått detta, frågade Rossini under det han parodierade hans pedantiska sätt. — Författaren repade mod. Jag har skrifvit ännu en bön för hebreerna förrän de anträda färden genom röda hafvet, sade han, och framtog ett stort papper, hvilket Rossini hastigt genomögnade. — Detta har jag gjort på en timma, tillfogade Totoda helt belåten. — På en timma? — frågade Rossini med ett skratt så högljudt, att den arme poeten darrade och bleknade. — Välan, sade Rossini, om du behöft en timma för att skrifva orden, så vill jag sätta musik till dem på en qvarts timma. Med ett språng var han ur sängen och vid bordet och komponerade i blotta linnet midt ibland vännerna den sedan så berömda Preghiera di Mose. Här har du musiken, sade han efter tio minuter, i det han åter gick till sängs och på det muntraste skrattade åt hela uppträdet. — Operan gafs dagen derpå för tredje gången. Publiken visste naturligtvis ej det minsta om det nyinflickade stycket. Den förgudade första akten, berömde den andra, och redan hade löjet börjat att märkas i den tredje, då folket skulle tåga öfver röda hafvet; men då stannar Moses och hela hopen och Benedettis dal tuo stellato soglio börjar. Man är öfverraskad, man lyssnar; ingen ler mera. Aaron fortfar och israelitiska folket förenar sina böner med honom. Elzia följer Aarons exempel: alla falla på knä. Undret sker: vågorna öppna sig och göra väg för herrans utvalda folk. Liksom hela huset skulle sammanstörtat, .så åsklikt dundrar bifallet och ropen: bello, bello, o che bello! Mer än fyratio unga musikälskarinnor fingo kramp och nervskakningar, så djupt blefvo de rörda af denna bön. Hittills var Rossini icke så berömd att han egentligen kunde tjena något med sin talang. För Tankred hade han fått — 600 francs och för Othello 100 louisdorer. Moses var den första opera, hvilken han fick väl ehuru ingalunda öfverdrifvet betaldt för. Teaterföreståndaren i Neapel gaf 4,200 francs för densamma, men så skulle äfven, efter den tidens sed, partituret vara hans uteslutande tillhörighet under två års tid. Sällan kan en god tonsättare undgå beskyllningen, att han i en eler annan passage haft en tidigare mästare för ögonen, och så har man äfven funnit eller trott sig finna i Moses flera imitationer af Haydn och Beethoven. Men i Neapel påstodo till och med vid den tiden Rossinis fiender, att hela introduktionen vore af en tysk konstnär, som då ännu lefde i Neapel; men denne var ärlig nog att protestera deremot och förklara, att han aldrig varit såj lycklig att hafva kunnat skrifva en så beundransvärd musik. Fotografier af månen. The Photographic news innehåller följande: Om man antager att man kunde lyckas få en yta för den fotografiska bilden, som vore fullkomligt fri från ojemnheter, hvilka förvirra de fina fotograflinierna, och man på denna yta med all försigtighet toge en fotografisk bild af månen, så borde bilden under ett starkt förstorande mikroskop framvisa de minsta föremål, som finnas i månen, och om mikroskopet hade en tillräckligt förstorande kraft skulle man således vara i stånd att utforska om menniskor finnas i månen. Så kan fotografien användas för astronomien. Det påstås nu, att det skall hafva lyckats en Italienare att, efter 6 års upprepade försök, hafva kommit till ett resultat härmed. Han skall hafva fått afbildningar af månen, på hvilka man såg figurer af nakna djur, af hvilka några liknade menskliga varelser. Sannt är det, att vigtiga upptäckter kunna göras på detta sätt, men svårigheten består uti att finna ett ämne, hvars yta vore så fullkomligt jemn, att den upptoge den lysande bilden utan att i ringaste mån förstöra de enskilda dragen. Ankomne Resande.