skrifningen i de italienska provinserna. Både de direkta och indirekta skatterna ha ständigt stegrats och blifvit ännu mer tryckande ge nom en ojemn fördelning. De tillfälliga på lagor, som föranledts af utomordentliga om ständigheter, ha sedermera blifvit stående skatter. Lombardiet-Venedig utgör, räknad efter arealen, en trettondedel och räknadt ef ter folkmängden en åttondedel af hela öster rikiska monarkien. Och dock utgjorde reda för tjuge år sedan skatterna från detta lanc en fjerdedel af dem, som infloto från hela ö sterrikiska monarkien. Det måste då betal: öfver 100 millioner livres till skattkammarei i Wien. Och sedan dess ha skatterna stigi ansenligt utan att de politiska förhållanden: blifvit mindre tryckande. TI följd af händel serna 1848 och 1849 fingo de begge provin serna betala en krigskontingent på öfver 8( millioner fr.; de ha måst bidraga till åtskillig: slags tvångslån; de deltogo med 65 millione; fl. i det bekanta nationallånet 1854, och der jemte ha de en årlig budget, som uppgår til 170 millioner fr. Kontributionerna ökas stän digt och de indirekta skatterna likaså. Pi allt möjligt lägges stämpelafgift, till och met på skolbetyg och kalendrar. Lombardiets sär skilta budget har de sista åren varit 10( millioner fr. Endast staden Milano har el budget på 9 å 10 millioner fr. Österrikes orättvisa vid skatteutskrifnin gen förklaras visserligen genom dess bedröf liga finansiella ställning, hvarpå vi i förr: numret fäste våra läsares uppmärksamhet Men man kan ej undra öfver, att italienarn: under sådana förhållanden finna det fremman de oket outhärdligt och önska lösslita sig frå ett rike, som nödgas utarma sina underlydan de provinser genom tryckande skatter för at underhålla dessa ofantliga härar, som skol: qväfva hvarje frihetssträfvande hos de för tryckta nationerna. Det tyckes i sanning va ra hög tid för den kejserliga regeringen at öfvergifva ett system, som förr eller sednart måste bereda rikets undergång.