i krampryckningar fullkomligt lugn och tyst, och hela tiden pratade han utan sammanhang och längtade efter vatten. Jag är verkligen i förlägenhet när jag skall berätta dig anledningen till hans död, men doktorn tror att hans sista sjukdom var orsaken, ty han var icke frisk under 10 dagar. Huru gammal han var, det vet du lika väl som jag; han var sista Mars månad 25 år på femton månader när, och om han lefvat ända tills nu så hade han varit död i jemt 6 månader. N. B. Lägg märke till att jag härmed sänder dig en tiopundsnot, hvilken din far skickar utan att jag skall veta om det. Din mor talar ofta om dig; hon ville gerna sända dig den fläckiga kon, och jag skulle sända den uti brefvet, men det går icke an för hornenas skull. Jag beder att du icke bryter sigillet på detta brefvet förr än 2 eller 3 dagar sedan du läst det, under hvilken tid du bättre kan vara förberedd på den sorgliga nyheten. (Undertecknadt) Patrik O? Brannigau. Skeppsbrotts-scener. Från Catania har en berättelse ankommit till Triest, hvilken i de mest hjertskakande ordalag skildrar de händelser, hvilka i berättarens åsyn tilldrogo sig i dervarande hamn den 10 sistl. Januari. Redan den 8:de om aftonen up pstod en sydostlig vind, hvilken den 9:de öfvergick till en häftig storm och den 10:de växte med en våldsamhet, hvars like man ej i mannaminne kan erinra sig. Första offret för denna orkan var den 9:de om aftonen engelska skonerten Sappho, hvilken krossades mot de vulkaniska klipporna i hamnens närhet och uppslöks af hafvet; besättningen kunde dock lyckligtvis räddas. Den 10:de råkade ett grekiskt skepp, Ephtia, hvilket ankrat i hamnens mynnning, i den största fara. Lloyd-agenten och hamn-kapteneu försökte förgäfves med otroliga ansträngningar att befria det ur densamma, helst det genom sitt läge utsatte de fartyg, hvilka likaledes ville söka skydd i hamnen, för stor fara. Snart anlände äfven nästan samtidigt catanesiska briggen Janazio och neapolitanska briggen Giulia till hamnens ingång, och då de, i anseende till Ephtias olyckliga läge, icke kunde ordentligt manövrera, sågo de sig tvungna att styra bredvid dess akter och ankra i närheten af hafsbränningarna, hvilket föranledde deras söndersplittrande mot klipporna. Plötsligen såg man nu äfven briggen Antonio, slungad af de våldsamma vågorna, göra försök att inlöpa i hamnen. Stormen och vågorna drefvo honom mot Ephtia. Oaktadt de mest förtviflade ansträngningar hoptrasslade sig båda fartygens master, alla hjelpmedel visade sig fruktlösa och båda skepped blefvo af orkanen drifna emot Lava Biscari och slungade till närheten af Fort Palermo, der de splittrades. Hela besättningen på briggen Antonio blef visserligen räddad, men från Ephtia kom ej en man med lifvet. Under det de åskådandes sinnen på det djupaste skakades af detta skådespel, syntes ånyo fyra skepp tillsammans, hvilka sökte rädda sig i hamnen, och pennan nästan vägrar att beskrifva den förskräckliga katastrof, som nu följde. Catanesiska fartyget Maria Teresa krossades mot samma klippor, der briggen Antonio hade gått till botten; derefter krossades Neapolitanska skonerten Maria della Cava. Engelska briggen Jane Brice och ett annat engelskt fartyg, hvilka redan lågo för ankare i hamnen, förlorade dessa under natten och ledo äfvenledes skeppsbrott mot klipporna. Det var ett hjertslitande, förfärligt skådespel! Elfva fartyg gingo under denna storm till botten vid hamnen. Ännu vid brefvets afgång var allt i den rysligaste förvirring. Man sökte rädda allt hvad räddas kunde. Fartygens trävirke var så söndersplittradt, att det endast kunde användas till eldbrand. Paganini har lemnat åt sin son Akilles två millioner fres och adelstiteln, och han skall utan tvifvel icke skingra sitt arf, såvida han förblifver så sparsam som han var som gosse. En gång befann han sig i sällskap med virtuosen Firondino, hans fars vän, och Lablache i den senares rum, uti hvilket fyra ljus voro påtända. Tyst uppsteg gossen, smög sig till det första ljuset och släckte detsamma under det Firondino och Lablache voro inbegripna i ett lifligt samtal. Lablache gjorde ett tecken att F. skulle låta pilten vara i fred. Denne trodde sig vara obemärkt och släckte äfven det andra och kort derå det tredje. Just som han ämnade utsläcka äfven et fjerde sade Lablache vänligt till honom: pojke, om du släcker äfven detta ljus så kunna vi ju icke se mera. — Utan betänkande svarade den lille ekonomen: behöfver man också ljus för att prata? — Ett fruntimmer af ovanlig vextlig gestalt skildes under tårar vid Logårdsbryggan i Stockholm från sina bekanta, för att resa med då afgående ångaren till Wisby. Bland de mer och mindre känslofulla samtal som vexlades i afskedets stund förekom äfven följande mellan henne och en förmodad beundrare. Hvad skulle ni säga om jag under denna resa gick till botten? Min nådiga, jag skulle säga att Östersjön vore ganska djup. — En rik adelsman hade med sin betjents tillhjelp just uppackat och uppställt en nyss från England bekommen tub. Sedan han genom anställda försök blifvit öfvertygad om instrumentets godhet, kom han i ett ypperligt lynne och ville att betjenten äfven skulle deltaga i hans glädje. Se blott hit, sade han, der på kyrktornets visartafla sitter eu fluga, hvilken jag mycket tydligt kan urskilja. Betjenten glodde länge omkring med tuben för ögat. ,Kan du se henne? frågade tubens egare. ,Ja, bäste herre, svarade han, flugan ser jag nog, men kyrktornet kan jag icke få reda på. Mmmm XE VO XX-—— ttsomemmmn—komammmmmmmm--Å seeks I I ÅR 1