RR ner, väcka fortfarande intresset för detta underbara fenomen, hvars förklaring man med otålighet afvaktat. Men huru gäckad, huru bedragen blef man icke, då den utlofvade belysningen i Handelstidningen skoningslöst nedslog alla andebesvärjares illusioner och bestämdt förnekade fenomenets öfvernaturlighet! Ehuru vi, i likhet med alla, inför hvilka förnuft och vetenskap ega något vittnesbörd, dela denna Handelstidningens åsigt, måste vi dock opponera oss mot dess (särdeles hr X:s) naturliga förklaring, hvilken vi finna ingenting mindre än naturlig. Hr X vill neml. i psykografien finna ett fenomen af animal magnetism, uppväckt derigenom, att mediets nervkraft genom viljans fixering utdrifves i träskifvan, som derigenom liksom incorporeras med mediets egen kropp, så att dess vilja kan bestämma alläå hennes rörelser med lika säkerhet, som de öfriga kroppsdelarnas. Sedan träskifvan sålunda blifvit ett lydigt organ, en ny hand, tar den omedvetna viljan (en vilja, som ej vet hvad hon vill!) befälet och tvingar det nya kroppsorganet att, utan mediets medvetna inverkan, nedskrifva de underbara svaren, som ofta förråda ett större vetande och en högre intelligens, än den, som mediet annars i det dagliga lifvet eger, och dermed är den naturliga förklaringen gifven, hvilken i det närmaste öfverensstämmer med den, som Ennemoser förut gifvit öfver borddansen. Utan att uppehålla oss vid den af så många svek och bedrägerier betecknade änimala magnetismen, hvars tillvaro såsom en utom kroppen dynamiskt verkande kraft ännu tarfvar bekräftelse af trovärdiga och fördomsfria forskare, vilja vi blott fästa hr X:s uppmärksamhet vid det otillfredsställande försöket, att genom antagandet af en obevislig nervande förklara själens inverkan på kroppen, andens på materien. (Huru litet hr X känner denna kraft, som han på god tro antagit, visa de sväfvande namn, med hvilka han betecknar densamma, neml. nerv-ande, lifsel. nervsjuritus, magnetiskt el. elektriskt fluidum!) Det är att fly till qualitates occulte, hvarigenom ingenting bevisas. Men äfven om en sådan nerv-ande fordrades för själens inverkan på kroppen, torde dess underbara inverkan på träskifvan höra till en af psykografiens djerfvaste och obevisligaste hypotheser. Vore den sann, borde ju den, som är olycklig nog att nödgas begagna träben, kunna genom nerv-andens neddrifvande i desamma göra dem lika lydiga, som de naturliga benen, ja ännu mera användbara! Det vore då en verklig lycka att förlora både armar och ben, när man i dylika af trä erhölle organer, genom hvilka den omedvetna intelligensen kunde verka både finare och fullkomligare! Till dylika konseqvenser leder ovilkorligen antagandet af nerykraftens dynamiska verkan utom kroppen. Åro dessa ej rätt natur iga, så är ej heller den Ennemoserska forklaringen sådan. Detta har ock tydligen hr X anat, då han, för att göra psykografens rörelser mindre underbara, jemfört dem med det elektriska korsets rotation. Men denna beror ju på sc a -. om . eo 2