Göteborg, d. 19 Mars 1859. Huru handelsverlden i England betraktar den närvarande politiska ställningen i Europa, visar följande artikel urCommercial Record. Den politiska horizonten är mörkare än någonsin, och fredsvännernas förhoppningar blekna bort inför de stora krigsrustningarna. Stormen hotar bryta ut — hela Europas hållning är fientlig, och äfven de stater, hvars försäkringar låta fredligt, bereda sig för kriget. Det är hög tid att frågan blir af gjord; genom att lefva i en sådan atmosfer af ovisshet kan man visserligen vänja sig vid krigets sannolikhet, men man öfvertygas icke derigenom om dess nödvändighet eller om att krigsorsaken är rättvis. Det är visserligen sannt att ett folk suckar under en oansvarig styrelses ok, men hvilka äro väl de som träda fram för att kämpa för dess rättigheter? Det är som om hela Europa stode framför en enda stor diktators, en slug men samvetslös despots domstol och afvaktade ängsligt det ord, som komme kanhända att förvandla det till ett enda stort slagtarehus. Bör detta sakernas tillstånd få fortfara? År det öfverensstämmande med Storbritanniens makt och värdighet att underkasta sig detta tillstånd af odräglig ovisshet — att se sina käraste intressen äfventyrade — sina handelsutsigter förmörkade — sina bundsförvandter förorättade och verldsfreden hotad, när en enda allvarlig fråga, sådan som Cromwell skulle ha framställt, en enda demonstration, sådan som Nelson skulle ha gjort, skulle göra slag i saken. Krigets utbrott är att föredraga framför fortfarandet af dessa hotande rustningar; det är bättre att påskynda frågans afgörande än att fästa sig vid dessa tvetydiga uttryck, som afse att bedraga, endast på det att man må vinna fid. Hvilken roll skall Ryssland spela i händelse af krig? Dess koketteri för Ludvig Napoleon efter orientaliska krigets slut — dess välbekanta ovilja mot Österrike — dess brinnande längtan efter en besittning i Medelhafvet och efter inflytande på Europas angelägenheter — och slutligen dess önskan att utsträcka sitt välde i Donaufustendömenas rigtning -— allt detta visar hvad det för i skölden och att man ej kan lita på att det kommer att iakttaga sträng neutralitet och ännu mindre hoppas på att det skall uppträda vid vår sida till förmån för mensklighetens intressen och folkrätten. Det kommer hufvudsakligen att bero på Ryssland om vi bli invecklade i kriget eller ej; vi kunna ej tillåta någon fientlig demonstration mot Turkiet; ty då vi äro detta eländiga och i förfall stadda rikes enda beskyddare, måste vi försvara det mot hvarje anfall. År Storbritannien beredt på denna eventualitet? Vi tvifla mycket derpå — huru mägtigt det än är till sjös är dess landtförsvar ganska ringa i jemförelse med de disciplinerade horder, som kunna anfalla det, icke för att göra någon eröfring-utan för att afleda dess uppmärksamhet från andra för fienden vigtigare föremål. EE —— EL rsrsmssnemassmwsmvewmmm———2smes