vRH HA MR a det Frankrike anser det för en fullkomlig illusion att nära dylika förhoppningar, och derför arbetar på att emancipera de kristna folkslagen i Turkiet, hvaraf följden skulle blifva att detta rike icke plötsligt störtar tillsamman, utan småningom förändras och till slut framstår i en helt ny gestalt. Österrike ser i Donaufurstendömena och HSerbien vulkaner, hvilka kunna skaka och splittra dess blott mekaniskt, genom yttre väld, bödlar och bajonetter sammanfogade Istatskropp, och det måste derföre önska att befolkningen i dessa länder undertryckes af en tyrannisk regering. Det skulle helst vilja sjelf införlifva dem i österrikiska helstaten, men då detta icke låter sig göra, vill det öfverlemna åt Sultanen att hålla dem istyr, och häraf upp-l står harmonien med England, hvilket motarbetar allt som kunde minska Portens anseende. ) andra sidan har ett närmande skett emellan Ryssland och Frankrike, hvilkas öfverensstämmelse efter franska kejsarens throntal nära gränsar till en allians. Till hvilken grad stormakternas ställning i Orienten skall inverka på förhållandena i Italien, kan ännu ej bestämdt afgöras, då allt väsendtligen torde komma att bero på utgången af den europeiska konferens, som i dessa dagar träder tillsamman. Oaktadt densamma icke. skall befatta sig med den italienska frågan, så kommer den dock troligen att utöfva ett stort inflytande på densamma; och det torde kunna hända att den kommer att förena Österrike och England ännu närmare och likaledes befästa den rysk-franska alliansen, och på så sätt, då motståndarne känna sig ömsesidigt nog stärka för att ej behöfva gifva vika för hvarandra, bidraga till att tvisten i Italien kan inveckla nästan hela Europa i krig. — Lord Cowley har från London afrest till Wien, efter hvad man tror för att göra ett sista försök att bevara freden. Ty han skall hafva uppdrag att högtidligen förklara kejsar Frans Joseph att England förgäfves uttömt alla medel för att bringa Napoleon ifrån sina planer med afseende på öfra Italien, och att det nu tillkomme Österrike att blidka allmänna meningen i Europa och icke tillåta Frankrike något plausibelt urskuldande för kriget. ÖOsterrike måtte derföre så till vida reducera sin ställning i Italien, att det i Europas ögon kan synas rättfärdigadt. — Lord Cowleys resa uppgifves visserligen af , Morning Herald vara af privat natur, men sådant är föga troligt. — Den 25 Febr. om aftonen var underhusets lokal i London till alla platser upptagen. Bland de närvarande befunno sig äfven flera medlemmar af diplomatiska korpsen. Lord Palmerston hade till den dagen lofvat att yttra sig om de närvarande förvecklingarne. Han påminde att lord dIsraeli vid sessionens början hade förklarat att bibehållandet af freden ej vore utan, förhoppning, och han frågade derföre, om regeringen ännu trodde detsamma? Hvarom icke så måste hon förklara sig öfver sakernas sanna ställning. Lord Palmerston ansåg för sin del en diplomatisk lösning för möjlig, ty Frankrike, Osterrike och Sardinien hade troligen ej i sinnet att bryta de bestående fördragen. Egentliga stridspunkten låge i Frankrikes och Österrikes afundsjuka med afseende på medlersta Italien. England borde tillråda båda att samtidigt utrymma medlersta Italien och befordra tidsenliga reformer, hvarigenom farorna för vidare uppträden kunde undanrödjas. — Sedan Lord Palmerston under stort bifall slutat sitt tal, svarade Disraeli att regeringen, tillfölje af nyare anlända meddelanden, vågade hoppas ett snart utrymmande från både Österrikes och Frankrikes sida i fullkomlig endrägt med påfven. Åfven försäkrade han att regeringen ej försummar något försök till bemedling. Lord Cowleys mission hade en bemedlande karakter och man borde hoppas det bästa om freden. — I öfverhuset gjorde Lord Malmesbury lika meddelande öfver sakernas närvarande ställning som Disraeli i underhuset. — Sardmska ministeriet för det yttre har, på af regeringen framställd fråga, förklarat att Couzas dubbelval icke strider emot bestämmelserna i konventionen af d. 19 Aug. f. å., och tillrådt regeringen att erkänna valet som giltigt. -— Porten skall vara böjd att erkänna Couzas val i Moldau, men nedlägger protest mot hans val i Wallachiet. Trupper äro sända till Scutari, och 24 batäljoner kampera hälften i Schumla och hälften SI KE oo ob 8