Naturligt skäl. Kan du säga mig, Fredrik, huru det kommer sig, att tuppens fjädrar alltid ligga så släta och ordentliga? — Nej, svarade gossen. Jo, ser du, det kommer sig deraf, att han alltid bär sin kam på sig. En slug beräkning. Uti en ung bodhandlares fönster, stod häromdagen att läsa: Egaren till denna bod önskar sig en väl uppfostrad flicka eller en ung enka till maka. Alltsedan dess, är det otroligt hvilken mängd af qvinnor af alla åldrar som strömma dit för att göra sina inköp, men den sluge giftaskandidaten har ännn icke gjort sitt val, ty derigenom skulle tilloppet af köpare gå förloradt för honom. En oriktig förmodan. Doktor A.. sade en gång till en af sina vänner uti ett sällskap: ,,Låtom oss undvika den unga vackra qvinnan, hvilken du ser stå der; hon känner mig, och slungar oupphörligt de mest vredgade blickar på mig. Jag blef en gång kallad till hennes man. — Ah! Jag förstår, han dog? — Nej, tvertom, svarade doktorn. ,Jag räddade honom. Horribiel auditu! Hamb. Corr. berättar att en resande, Julius Kögel, på Moluckiska öarne påträffat menniskor försedda med svansar, och att detta alldeles icke är någon sällsynthet. En på Borneo inhemsk folkklass, Dajaks, har af den frikostiga naturen blifvit utrustad med dylikt bihang, utgörande ett par tums förlängning af ryggraden. Han anmärker dock att nämnde appendix är något genant för egaren hvarpå också är mindre att undra. Af detta skäl har man på roddbåtarnes bänkar anbragt små hål, emedan det annars voro omöjligt att begagna roddare, prydda med sådana naturliga öfverflödspersedlar. Marskalk Vaillants sjelfblografi. En hofsmed Vaillant skref till marskalken med samma namn och begärde upplysningar angående hans familj. Marskalken afgaf derå följande för hans karakter och öfriga egenskaper hedrande svar: Ni har addresserat till mig ett välvilligt bref och den man, som skref det, måste vara en verkligt god menniska. Jag skulle vara ganska stolt öfver slägtskapen med honom, ehuru jag icke vet om det skall lyckas oss att ådagalägga densamma. Min far hvilken jag hade olyckan att förlora år 1823, var sekreterare för distriktet Dijon och blef sedermera 1815 generalsekreterare vid prefekturen i Cote dOr. Han utvaldes till representant under de hundra-dagarne, beröfvades derstädes sin syssla vid prefekturen, fängslades såsom bonapartist etc. Jag tjenade då i armeen vid Loire. Min far dog fattig, men aktad af alla. Jag tror icke att han hade en enda ovän. Jag liknar honom icke i något. Han var klen och jag är starkt byggd. Han var tillgänglig och man finner mig sträf. Med ett ord, han hade lika många goda egenskaper, som de säga att jag har fel och jag tror att man dervid icke misstager sig. Min far, som hade en stor familj, var gift med en mamsell Canquoin. En min morbror dog i Genlis (Cote dOr) — en utmärkt man, som vi ständigt sakna. Jag har inga barn, och detta är den största sorg, som Gud har pålagt mig. Jag föddes i Dijon den 6 December 1790. Jag erinrar mig knappt min moder. Vi voro fattiga, ganska fattiga. Vi uppfostrades omsorgsfullt och ömt, men midt ibland försakelser af alla slag. Min sköterska lefver ännu i Dijon. Gud har icke skapat något mera hängifvet väsende än hon, som tog emot oss späda och vårdade oss med en kärlek, som jag ej kan beskrifva. Hon har försakat väl tjuge giftermålsanbud för att få lefva med oss, som likafullt gjorde henne bekymmer nog. Jag ingick vid polyteckniska skolan vid 16 års ålder och anställdes vid min utgång derur vid ingeniörerna. Korporalsgraden vid polyteckniska skolan var den, som beredt mig största nöjet. Jag deltog i ryska kampanjen 1813 och blef fången vid slutet deraf. Jag var med vid Waterloo. Jag blef sårad vid försvaret af Paris 1815. Jag fick mitt ben sönderslitet af en bomb vid belägringen af Algier 1830. Mina förmän förklarade sin belåtenhet med mig vid Antverpens belägring 1832. Detta, min herre, är nästan fullständigt min historia. Jag vore ganska lycklig om ni deruti kunde finna någrabevis för er och min familjs gemensamma härkomst. Jag ber er emottaga försäkran om min högaktning. Marskalk Vaillant. Aktenskapskontor. Ett sådant är nyligen inrättadt i Köpenhamn och har redan börjat göra goda affärer, äldre och yngre mör hafva redan der fått sin högsta önskan uppfyld, och stundeligen tillströmma sökande. Till efterrättelse för spekulanter meddelas, att den dam eller herre, som känner sig i behof af kontorets medverkan, har att, för sin framtida äktenskapliga lycksalighets beredande, till kontoret inbetala 2 r:dr r:mt; och om man medförer sitt porträtt med åtecknade upplysningar om förnamn, förmögenhet, ålder och stånd, upphänges konterfejet i de dertill inrättade gallerier för giftassjuka. Sedan inlemnas adressen på kontoret, och om någon har kännt sig lifvad för ett porträtt stämmes genast möte i ett vid kontoret befintligt, för detta ändamål afsedt rum, hvarest närmare afgöres om saken och der förlofningen ända hittils gått för sig. Så snart som möjligt derefter firas naturligtvis bröllopet. Enhvar kan fritt besöka etablissementet, dock få endast frnntim: mer besöka galleriet der herrarnes porträtter hänga och endast herrar galleriet för de qvinliga porträtterna.