KR rn 2 TT Ts VEN PPV OD hvilka endast anses tjenliga för laddningar, som tillfölje af sin natur icke äro utsatta för att lätt förderfvas, tecknas med E. Tredje klassen, eller I, omfattar fartyg, som endast kunna begagnas för korta resor i Europa, 0. s. v. Fartygen tilldelas sin klass på vissa år, 1, 2, 4, 6, 8, tillochmed på 12 och 14. Såsom bevis på det oriktiga häri har man anfört att det ofta förekommer fall, då fartyg, som ännu stå i första klassen i Lloyds register, vid besigtningar i kontinentens hamnar befunnits vara af ganska bristfällig beskaffenhet. En stor del skeppsredare såväl på kontinenten som i England underlåta att klassificera sina fartyg i Lloyd på grund af kostnaden och de ofta mindre ändamålsenliga förbättringar, som fordras för fartygens upptagande i högre klass. Lloyds register tillerkännes i juridiskt hänseende intet vitsord i afseende på fartygens sjövärdighet. Sedan vi nu talat om Lloydssällskapets verksamhet, skola vi äfven nämna något om sättet, hvarpå dess medlemmar drifva sina assuransaffärer. Alla eller åtminstone största delen af försäkringar afslutas genom mäklare. Dessas anlitande är nödvändigt, emedan ingen assuradör vanligtvis tecknar större summa än från 100—500 och det i följd deraf skulle förorsaka stort besvär och tidspillan att vid större risker hopsamla teckningar af många personer. En försäkringstagare kan icke heller så väl känna assuradörernas soliditet som mäklaren och det är derföre i den förres intresse att begagna denna sedre såsom mellanlänk, isynnerhet som mäklaren ofta åtager sig deleredera för assuradören. Å andra sidan afslutar assuradören hellre en försäkring med en mäklare än den oftast honom alldeles obekante försäkringstagaren emedan han uti mäklarens bekantskap med kommitenten har en garanti för affärens redbarhet. Utom dess bidrager mäklares anlitande mycket till fatt underlätta affären för assuradörerna på så sätt, att assuradörerna och mäklarne icke kontant sins emellan liqvidera premier och skadeersätningar, utan föra löpande räkning deröfver med hvarandra. Dessa räkningar fortlöpa till årets slut, då de uppgöras och saldot å ena eller andra sidan antingen kontant betalas eller öfverföres på följande årets räkning. Bruket och prejudikater hafva gifvit detta liqvidationssätt den betydelse, att det äfven anses förbindande för försäkringstagaren, så att premier och skadeersättningar på detta sätt liqviderade mellan mäklaren och Assuradören i allmänhet också betraktas såsom liqviderade mellan den sednare och försäkringstagaren, såvida: nemligen försäkringstagaren kan antagas känna till ifrågavarande liqvidationssätt, emedan han då anses hafva på förhand godkänt detsamma. Assuransmäklaren upphör tillfölje häraf att vara en vanlig kommissionär eller ombud och blifver i stället en hufvudperson, som under vissa vilkor nästan identifieras med försäkringstagaren. Det är svårt, om icke omöjligt, att i allmänhet bestämma grunderna för detta förhållande, emedan de äro nedlagda såsom motiver för domarnes utlåtanden i särskilda mål, och det måste således vara äfventyrligt att söka lösrycka dem från alla de omständigheter, hvilka i hvarje fall tagits i betraktande vid deras uttalande. Hvad som synes vara bestämdt och tillika kan intressera försäkringstagare härstädes är, att en försäkringstagare, som bevisligen icke ägt fullkomlig kännedom om det i Lloyd brukliga liqvidationssätt, icke riskerar något, om mäklaren gör konkurs innan han till försäkringstagaren utbetalt ett mellan honom och assuradörerna liqvideradt insättningsbelopp, såvida icke assuradören kan styrka att han kontant till mäklaren betalt insättningbeloppet för den särskilda skadan, på grund hvaraf försäkringstagaren väckt anspråket mot honom. För premien riskerar försäkringstagaren icke något kraf af assuradören, emedan. den alltid qvitteras i polisen. Mäklarne innehålla alltid poliserna för att i bändelse af förluster inkassera ersättningen. Det är äfven brukligt att mäklare sjelfva öfvertaga försäkringar, som de erhållit i uppdrag att ombesörja, ehuru detta icke anses lagligt. Af denna framställning visar det sig att det är särdeles angeläget för en försäkringstagare att icke vända sig till andra än solida mäklare; och bör försäkringstagaren derjemte, för att icke äfventyra och förlora genom assuradörens insolvens, fordra deleredere af mäklaren, hvilket är mycket brukligt. Det kan väl ej nekas, att ofvan beskrifne förhållande icke är så fördelaktigt för försäkringsstagaren, som han kunde önska, men hans ifventyr, att genom mäklares insolvens förlora sin påräknade ersättning, är dock vida mindrei Lloyd än Hamburg, emedan den hamburgske assuradören, jemligt 84 8 i den reviderade Planen för sjöförsäkringar i Hamburg, i händelse af mäklarens eller kommissionärens konkurs, är oinskränkt berättigad att afqvitta skadeersättningar mot premieoch andra på försäkringsaffärer grundade fordringar, som innestå hos den insolvente mäklaren. Den hamburgske assuradören har dessutom enligt samma 8 rättighet att