Det engelska och franska Lloyd. I England liksom i alla andra länder drefs assuransrörelsen i början af enskilda personer eller s.k. privata assuradörer. Dessa förenade sig väl stundom för att skydda vissa intressen och privilegier, men några egentliga försäkringsbolag uppstodo ej förrän i 17:de århundradet. Början af 18:de århundradet är likväl den egentliga tidpunkten för uppkomsten af de stora aktieförsäkringsbolagen. Deras inrättande gynnades af den då i hela Europa rådande, till svindel uppdrifna spekulationen med aktier. I London bildades år 1720 London Assurance och Royal Exchange Company. Förut hade assuransrörelsen varit fri i England, men de båda nämnde kompanierna förunnades uteslutande privilegium att teckna sjöförsäkringar och lemna lån på bodmeri, i följd hvaraf det förbjöds redan existerande bolag att befatta sig vidare med dylik rörelse äfvensom att framdeles inrätta bolag för samma ändamål, så länge de båda kompaniernas monopol fortfor. Detta monopol kostade kompanierna 300,000 pund sterling hvardera, som inbetaltes till ministeren för betäckande af civillistans skulder. Privata assuradörer fingo dock fortfarande lemna försäkringar och bodmerilån. Med år 1824, då London Assurances och Royal Exchanges tryckande privilegium upphörde, blef assuransrörelsen fullkomligt fri och sedan dess hafva många nya kompanier bildats. I England äro dock sjöförsäkringarne till större delen i händerna på privata assuradörer. Redan mot medlet af förra århundradet började de privata assuradörerna i London att samlas å det efter ägaren benämnda Lloyds kaffehus vid Lombardgatan för att drifva sina affärer och rådgöra öfver gemensamma angelägenheter. Sedermera har mötesplatsen blifvit flyttad till en särskild lokal på börsen, hvilken efter det gamla stället benämnes Lloyds Rooms. Der mötas från kl. 10 f. m. till 4 e. m. assuradörer och mäklare, för att uppgöra sjöförsäkringar. Assuradörerne äro genom årlig subskription förenade till ett sällskap, som har för ändamål att fastställa gemensamma försäkringsreglor och, genom noggranna underrättelsers inhämtande om alla fartyg, underlätta försäkringsrörelsen och öfvervaka tecknade risker, men sällskapet öfvertager såsom sådant inga försäkringar, utan hvarje medlem tecknar för sin enskilda räkning. För vinnandet af detta ändamål har sällskapet talrika agenter och korrespondenter i nästan alla hamnar på jorden, hvilkas åliggande är, dels att med möjligast största skyndsamhet insända tillförlitliga underrättelser om fartygs ankomst och afsegling, olyckshändelser samt öfverhufvud om allt, som kan vara af vigt för sjöfarten och assuransväsendet; och dels att vid förefallande hafverier bevaka assuradörernas intresse vid besigtningar, taxeringar och auktioner samt att certificera hafveridokumenterna. Alla dessa dagligen och stundligen inkommande underrättelser anslås genast på väggarne i den delen af lokalen, som är medlemmarne särskildt förbehåHen (private Room), och kallas Lloyds skrifna listor (Lloyds written Lists.) Så snart tiden så medgifver, blifva dessa underrättelser alfabetiskt ordnade och införda i stora böcker (Lloyds Books,) hvilka framläggas både i den privata och den för allmänheten tillgängliga salen (public Room.) Sedermera samlas och tryckas underrättelserna i de verldsbekanta Lloyds Lists. Lloyds Books och Lloyd;s Lists tillerkännas af engelska domstolar den vigtiga juridiska betydelse, att när en sjöfarten beträffande omständighet der varit kungjord, behöfver försäkringstagaren derom icke förut underrätta assuradörerna eller i händelse af rättegång bevisa att densamma varit dem bekant, emedan det antages att de läsa dessa böcker och listor samt hafva åliggande att göra detta. För att underlätta öfvertagandet af risker låter sällskapet genom en kommite (Committee of Lloyds Register of British and foreign Shipping) klassificera brittiska och i engelska hamnar inlöpande utländska fartyg som sådant önska: och äro i detta afseende